Besviken...

Nu blommar det för fullt längs husväggen här hemma, vackert...

Jag är besviken på min kropp som sviker mig, jag är rädda för vad som händer i min kropp, rädd för vad det är som gör så ont och som gör mig så rent ut sagt förbannat trött, det är verkligen tvärstopp idag. Har inte alls mått bra denna veckan, har märkt sån skillnad på jobbet om inte annat. Det skrämmer mig att jag blir sämre igen, och att jag inte har någon riktigt bra förklaring till

varför,och framför allt att jag inte inte vet vad jag ska göra för att bli av med min värk och trötthet.

Är besviken på att jag just idag ska må så här då jag sedan nästan en månad tillbaka bestämt att jag just idag skulle åka till Fjällbacka. Jag har sett fram emot det och det känns som att varför ska det alltid vara som värst den dagen när jag har de mest trevliga saker att göra. Ber om ursäkt för att jag ligger här i sängen och beklagar mig, men behöver väl få ut min frustration någonstans och skriver jag här slipper de i min omgivning att lyssna på mina problem att läsa här är trots allt frivilligt.

Vad göra, jag ska stoppa mig en huvudvärkstablett och se om det kan hjälpa, tror inte det, gillar inte att ta tabletter och gör det därför sällan och när jag väl gör det så är de oftast värkningslösa, men det är värt ett försök. Ska försöka att trotsa min kropp nu och ge mig iväg, och hoppas på det bästa...

Imorgon är en ny dag och förhoppningsvis blir den bättre än denna mindre lyckosamma lördag då solen skiner från en klarblå himmel ute och det känns nästan som att den gör det för att retas med då jag inte orkat sitta ute i den mindre än under frukosten.

Nu får denna klagovisa vara slut...