Ingen bra dag...

Idag har verkligheten kommit ikapp mig, är så trött och fundersam. Pratade med mina chefer idag om hur läget är när det gäller sjukskrivning och så och det blev så uppenbart vad som kan hända. Men samtidigt så är jag inte där och ska inte komma dit att jag måste säga upp mig så nu ska jag försöka att inte tänka på det mer innan fredag i alla fall. Kan inte göra något åt läget just nu utan måste helt enkelt bara gilla det... Men vissa dagar känner man sig mer sårbar och inte lika stark som andra dagar. Många gånger är det bättre när man är riktigt arg, men ibland känner man sig liten och vill bara krypa upp i en trygg famn och känna närhet, värme och kärlek. Idag är en sådan dag. Känns så konstigt hela situationen, när mina vänner frågar om jag vill följa med på saker, svarar jag utan att tänka oftast ja det är klart, för jag vill. Vaknar ofta med tankar på att det här vill jag göra idag, sen kommer jag på mig själv med att det kan jag ju inte göra... Blir så dubbelt när hjärnan och sinnet vill så mycket, men kroppen något helt annat, och det är ju i mitt fall kroppen som bestämmer i slutändan. Det bästa med sådana här dagar är att man vet att imorgon är det en ny dag. En ny och förhoppningsvis bättre dag. Har fått lära mig att det är okej att ha sämre dagar. Och nu tillåter jag mig att ha det. Det är okej att inte alltid var på topp, man kan inte alltid vara på topp. Det kan ingen... Jag trodde att jag kunde, men nej det funkar inte så här i livet, det är bara att inse och leva därefter. Man får lära sig att lyssna på kroppens signaler, och försöka lyda dem, för kroppen är mycket finurligare än man tror. Den insikten har jag fått efter dem här åren. Min kropp skrek högt, men jag lyssnade inte och det blev inte bra... Lätt att vara efterklok, men förhoppningsvis kan jag leva därefter i fortsättningen. Nu ska jag ta en lång och varm dusch och sen läsa en bra bok tills min älskling kommer hem.