Verkligheten tränger sig på...

Efter fem dagars julledighet är det imorgon dags att återvända till vekligheten och gå till jobbet igen. Bestämde mig innan jul för att försöka lägga allt vad sjukdom och Försäkringskassan heter åt sidan och bara försöka njuta av julhelgen med mina nära och kära. Har lyckats ganska bra tycker jag, men igår när jag åkte med mina grannar till Ikea blev jag ordentligt påmind om hur mitt liv ser ut och framförallt hur min kropp mår... När jag efter två timmar på Ikea är så trött att det värker i varje liten del av kroppen och jag tvingas sitta på en bänk på lampavdelningen för att jag helt enkelt inte orkar stå upp längre och det känns som om huvudet ska gå i tusen bitar påminns jag om hur dåligt jag faktiskt mår... Då kommer också frustrationen över min situation och tankar och funderingar på hur ska jag hitta ett sätt att komma ur min trötthet... Hur ska jag hitta verktyg som jag kan använda för att hjälpa mig själv tillbaka... Det var mycket tankar som snurrade i mitt huvud där jag satt mitt inne på lampavdelningen på Ikea på lördag fömiddag... Alla som passerade mig såg förmodligen en 30-årig tjej iklädd grå stickad kofta som satt och väntade på sitt sällskap eller liknande om de överuvudtaget ens tog notis om mig, och jag tror inte någon kunde föreställa sig hur jag mådde där jag satt... Och det kan jag faktiskt tycka är ganska skönt, att det inte syns på mig hur jag egentligen mår. Jag kan i alla fall vara på Ikea utan att jag drar till mig allas uppärksamhet trots att jag själv mår skit och ibland på det allra barnsligaste sätt som finns bara vill skrika bort min trötthet. Har inget behöv av att synas eller få uppmärksamhet för min situation. Har hittat mitt sätt att få ur mig tankar och funderingar och det är min blogg. Vill när jag träffar mina vänner fokusera på andra saker, när jag träffar dem får jag lite paus från min verklighet och det är värdefullt och då pratar jag hellre om allt annat än min sjukdom. Självklart har jag behov av att ventilera ibland också, men verkligheten är som den är och jag vill försöka fylla den med så mycket som möjligt som inte hör till sjukdomen och på så sätt samla positiv energi. Idag kommer det bli en heldag i soffan och sängen, min kropp är så trött, hade min vilja fått bestämma så hade det både blivit en promenad och en storstädning i mina garderober... Men det får tyvärr vänta... Det är det tråkiga verkligheten...