tisdag 9 december 2008

Är så trött...

För att komma upp ur sängen idag krävdes det en ordentlig kraftansträngning, jag är sååå trött... Den här sista veckan sen jag fick reda på att jag kanske måste säga upp mig vid nyår om inte läkaren på vårdcentralen kan börja göra sitt jobb och hjälpa mig har tagit hårt. Mycket känslor har det varit, ilska, frustration och igår kom det en och annan tår också efter telefonsamtalet med läkaren. Samtidigt som jag hela tiden försökt att peppa mig själv, inte låta det här bryta ner mig och fortsatt kämpa så tar det mer än man tror. Droppen tror jag blev igår när jag pratade med läkaren på vårdcentralen och blev så totalt överkörd. Kände mig verkligen kränkt och nu i efterhand så önskar jag att jag blir argare än jag blev när jag fortfarande hade kvar honom i telefonen. Nu måste jag ta tag i att försöka hitta en annan läkare som kan och vill hjälpa mig. Jag längtar efter att gå ut och gå en promenad, men krafterna räcker inte till. Tog paus från verkligheten i helgen och fick bakat lite pepparkakor och lussekatter och fick annat att tänka, men nu när verkligheten är tillbaka är det jobb två timmar som gäller varje dag. Resten av krafterna går tyvärr åt till att försöka hitta lösningar för framtiden. Hitta lösningar för att jag ska få en möjlighet att komma tillbaka till livet och det är ingen som hjälper dig, du måste göra allt själv, det är verkligheten... men jag vägrar att ge upp, jag ska få den chansen, det bara måste finnas en utväg för att få det att bli verkligheten...

1 kommentar:

vickan sa...

Känner igen mig i det du skriver. Vissa dagar kan kännas helt hopplösa. Vad duktig du är som fått bakat lite. Hoppas att det löser sig med att du kan hitta en läkare som kan hjälpa dig. Ha en så bra dag du kan.