Tillbaka till verkligheten...

Måndagmorgon och ny vecka... Och vilken trevlig start det blev... Har börjat dagen med ett telefonsamtal från min läkare på vårdcentralen och just nu så är jag så arg och irriterad att det nog är bra för alla i in omgivning att jag är ensam hemma. Det känns som om jag bra travar runt i kvicksand och kommer ingenstans någonstans. Försäkringskassan kräver att jag själv ska ordna så att jag får göra en allergiutredning... Ja,visst infektionskliniken som skulle gjort den säger att jag inte har någon pågående infektion så dit får jag inte komma tillbaka, okej då tar jag kontakt med vårdcentralen och får en telefontid, läkaren hittar ingen anledning till varför jag ska göra en allergiutredning, det påverkar inte din sjukskrivning, okej, men försäkringskassan kräver att jag ska göra det, för att komma vidare och försöka hitta orsaken till att jag har ont i halsen hela tiden och är tät i näsan och har slem... Jag vet att det finns mögel på jobbet och vem vet det kanske finns här hemma ochså utan att jag vet om det. Jag som har allergi mot gräs och pollen, vet hur det känns att vara allergisk och bl a så blir du jättetrött när du är utsatt för något, och så är det ju nu... Det kanske kan vara ett pusselbit att hitta för att få mig att må bättre, nej läkaren på vårdcentralen säger att han har gjort vad han kan, skickat mig till infektion och nu kan inte han göra något mer. Du har inte blivit bättre av att gå hemma då kan du jobba, men om jag mår lika dåligt fortfarande då?? Och jag jobbar 25% och sen är jag så trött att jag stupar i säng... Ska man inte som läkare försöka vidga vyerna lite då och försöka hitta andra orsaker... Tillbaka på ruta noll igen alltså... Jag är så trött och känner mig kränkt för det känns som att läkarna inte lyssnar på mig, inte tar mig på allvar, ser mg inte som en person som faktiskt behöver hjälp. Men dem vet väl inte vad dem ska göra, jag är ju en "besvärlig" patient som inte t ex inte har ett brutet ben som dem kan laga, eller en halsfluss som dem ger penicillin och sen går patienten hem...Vet inte var det här kommer sluta, jag mår som jag gör och tröttheten styr hela mitt liv, jag vet också att du inte får vara sjuk när du är sjuk, för du måste ha kraft och ork och pondus att kunna prata för dig, du måste skrika högst för att ha någon chans att få hjälp. Ibland kan du ha tur att hitta guldkorn till läkare, men tyvärr så sitter dem sällan på Vårdcentralerna... Och verkligheten är sådan att du är så beroende av läkaren på Vårdcentralen, då dem skriver remisser, dem skriver sjukintyg. vad ska jag göra, just nu lägger jag på tok för mycket kraft på alla dem här sakerna istället för att försöka fokusera på jobbet och försöka få tillbaka mina krafter, men jag har inget val... Insikten jag fick av telefonsamtalet med läkaren idag var att om han pratade på samma sätt med min handläggare på Försäkringskassan som han gjorde med mig idag, då förstår jag att hon inte blev så mycket klokare... Men vad hjälper det, jag mår som jag gör, får ingen hjälp och vad jag kan komma tvingas till om några veckor tänker jag inte tänka mer på nu, nu ska jag gå till jobbet som alla andra och bara var Bella, inte patient, jag ska bara vara "normal" i ett par timmar. Jag tänker inte ge upp och jag ska inte låta läkaren på Vårdcentralen knäcka mig, glöm det!!!