På gränsen...

Den här veckan har det varit för mycket på alla sätt känns det som, känner att min kropp skriker högt för tillfället, signalerna är alltid de samma och nu finns de där och röda lampor blinkar. Dags att skruva ner tempot ordentligt igen. Inte för att jag jag stressat runt och gjort överdrivet mycket egentligen, om man jämför min aktivitet sista veckan med mina vänners så har jag förmodligen gjort betydligt mindre än de flesta. Men min kropp klarar ännu inte några större utsvävningar mot det vanliga. Var ju på båtmässan i helgen och det tog mycket kraft och energi. Klippning efter jobbet på måndag och en eftermiddagsfika har det blivit denna veckan, detta tillsammans med dålig sömn och den ökade arbetstiden mm börjar ta ut sin rätt nu. Att inte sova mer än en timme natten till onsdag var verkligen inte vad jag behövde, det var liksom droppen. Igår blev jag rädd för mig själv, jag kände verkligen att jag inte hade riktigt koll på vad jag gjort och inte gjort. Att jag glömmer, kroppen blir alldeles varm av ansträngning och att jag känner irritation över vad folk säger och gör, inget tålamod för att t ex stå i en kö i mataffären, alla dessa varningssignaler fanns där så nu är det en lugn och förhoppningsvis skön helg som väntar. Känns positivt att jag i alla fall kommit dit att jag kan dra i handbromsen innan det drar iväg för långt nu, framsteg för att vara mig. Hoppas alla ni som läser får en riktigt skn helg!