Författardrömmar...

På vägen hem ifrån jobbet idag så mötte jag en kvinna som jag åt lunch tillsammans med för närmare fem år sedan. Hon kände inte igen mig, men hon gjorde ett sånt starkt intryck på mig den där vårdagen så jag såg direkt att det var hon. Det var en tidig vårdag och jag var på en lunchrestaurang i stan tillsammans med två vänner. Vi satt vid ett bord och det var näst in till fullsatt när en kvinna i 55 års åldern frågade om hon fick göra oss sällskap. En kvinna vars namn jag tyvärr inte kommer ihåg. Hon var försynt men framåt på en och samma gång och lunchen slutade med att vi satt och lyssnade på när hon berättade om sitt liv, det var inte på ett jobbigt påträngande vis, utan att göra något framstod hon som intressant och man ville bara lyssna... Vill minnas att hon jobbade lite extra som lärare då, men det som upptog mest tid var hennes bok som hon höll på att skriva. Hon hade efter mycket påtryckningar från sina barn trevande börjat att skriva ner sitt liv i romanform, bytt ut lite namn och händelser och under skrivandets gång hade hon upptäckt vad givande och roligt hon tyckte det var att skriva, hon tillät sig t o m att erkänna att hon nog hade lite känsla för språket och att hon ändå kände sig nöjd med det hon satt på pränt, hon hade t o m sett sig om efter att få boken utgiven. Man möter några människor i sitt liv som gör ett sånt intryck att man alltid kommer att minnas dem, kan inte riktigt sätta fingret vad det var som gjorde mig så intresserad och som gjorde att hon framstod som något utöver det vanliga, men en otroligt utstrålning och livsglädje som smittade av sig hade hon... Jag undrar hur det gick med hennes bok...