Sjukersättningen dras in...

Det här är dagen jag hade hoppats på att den inte skulle komma, jag har haft en negativ magkänsla ett bra tag nu, men idag blev det alltså verklighet, jag fick besked per telefon från Försäkringskassan om att jag inte får någon fortsatt ersättning från dem. Jag blev så ledsen när jag lagt på att jag satt och bara störtlipade på mitt kontor och kroppen skakade först av hur ledsen jag var och sedan av ilska. Kände en sådan hopplöshet inför hela situationen, kände hur jag kämpat och kämpat i över tre år för att komma dit där jag är idag, till att faktiskt klara av att arbeta halvtid. Då rycks mattan undan och jag blir kapad under mina knän när jag bara har upploppet kvar. Om ca 4 månader, den 1 juli har planen varit att jag ska gå upp och arbetsträna 25 % och alltså vara på jobbet totalt 6 timmar/dag vilket är 75 %. Jag har t o m fått beslut på att mina arbetsträningsdagar mellan den 1-15 juli är godkända. Men nu dras alltså min sjukersättning in. Jag frågade vad de grundade beslutet på och självklart spelade utredningen de gjorde i Göteborg stor roll, utredningen där en läkare pratade med mig i en timme, utan att ha fått mina journaler och med inställningen att jag inte ville jobba. Hon som inte lät mig tala till punkt och som senare förhoppningsvis i alla fall läste mina journaler från vårdcentralen, journaler där vissa besök saknas och det har inte direkt varit lätt att få den hjälp jag skulle behövt hos dem. De har inte gjort det som bör krävas av dem och dessa bristfälliga journaler har hon använt som underlag för sin bedömning. Försäkringskassan köpte en tjänst från Aktiv Arbetsmedicin där de fick i uppdrag att utreda vad det skulle göras för utredningar på mig, och det skulle tas fram en rehabplan, detta gjordes inte utan hon menade på att inget i journalerna pekade på att jag behövde vara sjukskriven. Men det var ju hennes uppgift att hjälpa till att hitta nya sätt att utreda och hjälpa mig då jag inte fått rätt hjälp. Men det är klart på reklamlapparna i väntrummet så stod det att av alla som varit hos Aktiv arbetsmedicin så var nu 90 % en längre sjukskrivna... Undrar vad många av dem som är arbetslösa idag...

Vill inte låta bitter, det är jag inte, men aningen upprörd och frustrerad över både det ena och andra. Utan ersättning kan jag tvingas upp i heltid vilket inte fungerar, det säger t o m handläggaren på F-kassan, jag vet att du inte klarar att jobba fullt, men det måste finnas en orsak till din trötthet, om jag som patient försökt att få hjälp att hitta den och inte får det då... F-kassan vet att jag inte kan jobba och säger det rakt ut till mig, men ändå så dras ersättningen in, känns märkligt... Jag menade på att om det kanske handlar om 4 månader till som jag behöver hjälp av totalt 3,5 år för att kunna försörja mig själv så är det bättre att dra in den och jag riskerar att bli arbetslös. Ja, men blir du uppsagd, så har vi skyldighet att hjälpa dig med ett första möte på Arbetsförmedlingen... Spotta gärna lite mer på mig... Jag har en heltidstjänst, men behöver några ynka månader till för att klara mig själv. Att behöva gå hem helt nu hade varit som att bli levande begravd då vet jag inte hur jag skulle kunna resa mig upp igen. Men räddning idag var att efter att ha pratat med min chef så verkar det som att jag oavsett sjukersättning eller inte så får jag jobba på enligt den plan som finns, alltså 50 % till siste juni. Att få ihop ekonomin får jag lösa på något sätt, för det absolut viktigaste just nu är att få behålla mitt jobb.

Kommer att få besked per post närmsta dagarna, som jag kommer att överklaga, måste fundera ut hur jag ska gå tillväga med det för att förhoppningsvis få bästa resultat. Det kommer att ta kraft och energi som jag hade behövt lägga på annat, men detta är något jag måste göra, jag tänker inte ge upp ännu. Jag tänker driva det här så långt det bara går...

Solen skiner ute och dess strålar letar sig in i rummet där jag sitter så jag försöker att se det som ett tecken på att det finns ljus och att jag kommer hitta en lösning även på detta problem, än har jag inte gett upp...