Dagen efter...

Härliga ljuslila blommor som nu sitter i en
vackert bunden bukett gjord av en god vän...

Vaknade upp denna fredagmorgon och kände mig alldeles tom efter gårdagens besked från Försäkringskassan, kändes som om luften gick ur mig och det var många tankar som snurrade i huvudet innan jag kunde somna igår kväll. En tacksamhet över att fortfaranade ha kvar mitt jobb som känns som det viktigaste just nu, men samtidigt en ilska över att ha blivit så trampad på tårna av läkare och myndigheter. Över vilka konsekvenser vissa personers agerande har för den lilla individen. Hur de nya reglerna verkligen raserar vardagen för många fler än mig. Har en klump i magen av oro över hur jag ska få ihop det ekonomiskt då jag nu får klara mig på den lön jag får för de 50 % som jag arbetar. Det får lösa sig, det blir till att betala räkningarna och se till att det finns mat på bordet, allt annat får vara just nu. Det kan jag leva med, men oron över vad som händer om jag inte tar mig upp på 75 % till sommaren är svårare att hantera, men av ren överlevnadsinstinkt så får jag försöka att lägga de tankarna åt sidan. Jag måste fortsätta att fokusera på att bli piggare och att klara av mitt jobb här och nu. Och inte gräva ner mig nu pga Försäkringskassans beslut, men det är inte helt enkelt. Man kommer långt med rätt inställning och jag ska göra allt för att fortsätta jobba framåt, och peppa mig själv, även om det inte kommer bli lätt alla dagar, men som sagt jag har inget val, kan inte sätta mig ner och ge upp, då blir det verkligen katastrof...