tisdag 4 januari 2011

Första semlan och ibland vill ödet oss väl...


4:e januari och årets första semla har ätits tillsammans med goda vännen E och hennes söta dotter E. Semlor ska väl egentligen innehålla mandelmassa för att vara en "riktig" semla, fastlagsbulle, fettisdagsbulle el hetvägg, ja kärt barn har många namn, men jag köper alltid de med vanlijkräm då mandelmassa inte faller mig i smaken...


Det är vinter ute, men inne spexar vi i favoritsommarhatten och mumsar på semlor om man heter E och snart fyller 3 år...

Min korta arbetsvecka är nu slut och jag ser fram emot hela fem dagars välbehövlig ledighet. På torsdag är tanken att vi ska åka till Asia Spa i Varberg, men nu har sambon gått och blivit genomförkyld och har symtom som är oroväckande lika de för influensa så om de där sköna avkopplande dagarna med varma bad, ansiktsbehandling och massage blir av är nu osäkert, kanske får vi stanna hemma och sambon bädda ner sig i sjuksängen och jag kan ju alltid ägna mig åt att skotta bort all snö som enligt prognosen väntas komma de närmsta dygnen och sen skotta mig fram genom all den snön som är nerskottad från garage och maskinhallstaken till vårt vedförråd för nu är det slut på veden här inne... Den där vargavintern som det varnades för tidigt i höstas, ja den varningen var uppenbarligen helt befogad, dock känns det ju inte direkt som en önskat byte att istället för spa tvingas till ännu mera snöskottning, men ingen idé att gräva ner sig för det då man kunde ha betydligt större bekymmer.



Tittade på Spårlöst på fyran igår och blev så rörd över berättelsen om Sabina som adopterades från Thailand för 35 år sedan och som nu återvände tillsammans med Hans Fahlén för att söka efter sina biologiska föräldrar. Ibland vill ödet människor väl, Sabina fick efter beskedet att hennes far dog för 4 år sedan se den plats där hon var född och framför allt återförenas med sin mor som två månader efter mötet dog i svår diabetes. Tänk vilken lättnad och glädje för mamman att få träffa sin bortadopterade lilla flicka efter så många år och se att hon fått ett bra liv och att få berätta varför hon tvingades adoptera bort henne och få veta att dotter inte klandrar henne för det beslutet utan istället känner en tacksamhet. När man hörde Sabina berätta om hur hon nu kände sig hel i själen efter att ha fått möta sin mor och återse den plats där hon föddes på så tror jag på att det finns en mening med saker som sker i livet, det bara måste varit meningen att Sabina skulle få återse sin biologiska mor innan hon dog och jag glädjs med henne.

Nu blir det favoritprogrammet Bygglov och så ser jag fram emot att få gå och lägga mig senare ikväll med vetskapen om att det inte kommer ringa någon väckarklocka vid kvart i sju imorgon!

Kramar Bella ♥

11 kommentarer:

Helenas loggbok sa...

Hej Bella!
Gud så gott med semla. Åh vad sugen jag blev på det nu. Här finns ju inga semlor att få tag på så jag brukar göra egna. Får nog göra det snart!

Trist att mannen blivit sjuk. Hoppas på en lätt variant som går över snabbt så ni kan åka på spa. Här är vardagen i full gång och här är en vanlig vecka utan röd dag. Hade gärna varit lite ledig igen ett par dagar tillsammans med familjen, men det är bara att bita ihop till lördag!

Stor kram
Helena

FruSofie sa...

Åh vad det lät härligt med ledighet och Spa, hoppas verkligen att ni ska få komma iväg!!!

Bygglov tittar vi med på, dem är ju här utanför Kristianstad idag =)

Uh-huh-me.com - Nettan sa...

Åh, nej vad trist. Hoppas sambon inte har flunsan ändå. Jag hade svinis förra året och det kändes som jag skulle dö rent ut sagt :(

Tack Bella för din fina kommentar om mina foton. Värmer gott!

Jag mår jättebra nu faktiskt. Det är jag tacksam för för jag vet att många mår dåligt hela graviditeten ut.

Njut nu av dina lediga dagar och gör saker du mår bra av så är jag säker på att du har en massa extra energi till övers inför jobbet och vardagslivet sen :)

KRAM

Anne-Lie sa...

Åh vad gott med semlor, får nog ta mig i kragen o baka bullar imorgon!

Stackars er som förföljs av influensa, hoppas att ni kommer iväg! Vill inte ha mer snö! Önskar att bygglov kunde komma hem till oss! Ha en skön ledighet o ladda batterierna nu!
Kram Anne-Lie

Bella sa...

Mums vad gott med semlor!

Hoppas att din man där hemma kryar på sig så att ni kommer iväg på spa`t!

Kram, Bella

Lilla Vrån sa...

Trevlig fortsättning på det nya året, Bella!!
Mysigt med den första semlan....synd bara att jag just precis igår började mitt nya sunda liv(för vilken gång i ordningen vet jag inte) så någon semla är inte att tänka på för min del.
Jag har slagit personbästa i att äta choklad denna julhelg....aldrig någonsin har vi fått så mååååånga askar.
Ha det fint!

Kramar//Carina

alexandra sa...

kan du rösta på mej här:
http://mkarlstrom.blogg.se/2010/december/finalisterna-i-fototavlingen.html#comment
man kan vinna ett stativ och skulle bli väldigt glad om jag vann, är nr. 4 :)

förlåt om du inte gillar sånahär kommentarer!

Madde sa...

Åh missade jag det gripande programmet

alegni sa...

åh, nu blev jag ritkigt sugen på semla. har ett par bitar jäst hemma, men med min onda arm vet jag inte om jag klarar av att baka ut en deg. undrar om jag kunde övertala maken att baka (wishful thinking) ;)
vilken fin nyårsfest ni ser ut att ha haft. din dukning är så snygg!
hoppas ni kommer iväg till spat!
kram
ingela

Emma sa...

Hej du fina!

MUMS MUMS,så gott med semla! : - ) Jag åt min första förra veckan,smakade himmelskt gott!

Vet att jag skrivit de säkert tusen gånger innan men du är verkligen en sån himla go tjej & du känns så äkta och klok! Tack än en gång för alla uppiggande kommentarer du lämnar inne hos mig!

Vet du vad? Jag kan inte kolla på spårlöst. Jag grinar mig igenom hela programmet!! Det är helt otroliga livsöden man får följa.

Håller med di om att Bygglov är ett favvis program! Missade de då vi var iväg i måndags. Men ska minsann koppla upp mig via anytime nån dag!

Hoppas ni har de riktigt mysigt ikväll denna trettondagsafton!

Många Kramisar

Carmen sa...

jag kan förstå att man som adopterad vill söka upp sina rötter och se vart man kommer ifrån. redan jag som inte vuxit upp i mitt egna land känner mig lite vilsen ibland så jag kan tänka mig det är svårare för dom... men ändå. tänk deras föräldrar (adoptivföräldrarna alltså), dom måste jue räkna med att detta kan hända men det måste ändå ligga längst inne o gnaga: är jag inte tillräcklig?

det är svårt dådantdära och intressant! så mycket tankar och funderingar runt det!

Hoppas du mår bra :)