Trist torsdag och tankar kring skönhetsoperationer,,,

Claudia Lisboa växte upp med ständiga krav på hur man som kvinna skulle se ut och bete sig, något som ledde henne in i en svår depression. (bild lånad från Svt)

Ute är det dimmigt och riktigt gråtrist väder, solen lyser med sin frånvaro och genom att beskriva dagens väderlek har jag ocksåt beskrivt hur min dag varit. Fick inse efter att jag gått upp och efter motstånd tagit mig igenom duschen imorse att jag helt enkelt inte orkade ta mig iväg till jobbet, feber, eländig hosta och snuva har gjort att jag fått tillbringa dagen hemma i sängen och soffan, och hur tråkigt är inte det... Börjar bli rejät trött på att vara sjuk nu och försöker kurera mig med halstabletter, nässpray, c-vitaminer och mycket varmt te för min onda hals.

Vet inte vad ni som läser tycker om skönhetsoperationer, om ni gjort någon själv? eller om ni funderar på att göra det? är ni emot eller för? oavsett så är detta ämnen alltid föremål för diskussion och delade meningar uppstår allt som oftast. Tittade på en svensk dokumentär idag som hette "Min skönhetsopererade familj" som handlade om filmaren Claudia Lisboa som åker hem till sin utseendefixerade familj i Brasilien. Alla i hennes släkt är skönhetsoperade utom Claudia. Hennes mamma har opererat allt som går att operera på en kropp och ser ut som Claudias syster som hon knappt känner igen efter hennes alla antirynkinjektioner, hennes bror har förminskat näsan fyra gånger och pappan har fixat ögonen. Deras första reaktion och ord till Claudia när de träffar henne när hon kommer hem är: Du borde verkligen förstora tuttarna, fixa näsan och börja med botox...

Blev både faschinerad och förfärad när jag såg dokumentären, helt galet hur man kan bli så beroende och utseendefixerad att man tar till alla medel som finns för att inte åldras. Jag kan tycka att det är vackert att åldras och har inte själv gjort något ingrepp för att förbättra mitt utseende. Har heller inga tankar på att göra det, men säger där med inte att jag aldrig skulle göra det, för vad vet jag om hur jag känner inför göra något ingrepp efter att ex ha fött ett par barn och kroppen förändras och rynkorna börjar komma både här och där.

Det som gjorde mig så förfärad var bl a att man som förälder kan se ner på sitt eget barn för att hon inte lägger sig under kniven. När Claudia var djupt deprimerad och hennes psykolog ville ha terapisamtal med hela hennes familj visade det sig att hennes föräldarar var mest orade över hur hon "misskötte" sin kropp, hon hade inte vaxat benen och hade inga hål i öronen... Om hon bara tog hand om sitt utseende skulle hennes depression försvinna...

Vad tycker du om skönhetsoperationer? Vill du se dokumentären hittar du den här.

Ta hand om dig!!