måndag 27 september 2010

Bedömningsteamet dag 2 - Sjukgymnasten

























Att få avsluta en löprunda på stranden i solnedgången med ett energifyllt och sprudlande glädjehopp är en av mina drömmar...

Idag var det äntligen dags för mig att få träffa sjukgymnasten i Bedömningsteamet, den förra tiden jag hade för ett par veckor sedan fick jag avboka då jag låg hemma och var genomförkyld. Det är med så kluvna känslor jag gör de här testerna, jag gör dem med avsikten och förhoppningen om att jag ska kunna få sjukersättning för den delen som jag idag inte arbetar pga av mina sjukdomar och sen hoppas jag på att få med mig tips och ideér på vad jag själv kan göra för att förbättra min situation. Tycker inte det är jobbigt att åka iväg och göra testerna innan, men när jag väl gör dem så blir insikten om hur fruktansvärt svag min kropp är tuff att hantera. Jag lever med min värk och min trötthet och har hittat ett sätt att hjälpligt klara min vardag och någonstans med tiden så har jag tappat minnet av hur det en gång var att leva ett "normalt" liv. Det kom tårar idag när jag insåg att jag var så svag som testerna visade, det hade jag nog inte riktigt trott, i sinnet kör jag ju fortfarande ett spinningpass eller bodypump-pass utan problem... Jag vet inte hur det är att leva utan värk i kroppen, det så mitt liv ser ut, men vid tillfällen som idag kommer det över mig att det faktiskt inte är frisk och normalt att leva med ständig värk i hela kroppen även om det är många med mig som har samma problem att brottas med varje vaken timme 365 dagar per år...

Det positiva med dagens besök är att sjukgymnasten såg möjligheterna till att jag nog skulle kunna i alla fall få lite mindre huvudvärk om jag kunde få ordning på min dåliga hållning som jag fått efter att jag slutade träna i samband med mitt insjuknande, vattengympa i varmbassäng och även lite andra övningar borde kunna förbättra hållningen. Problemet är bara när jag ska få tid till att göra det här, tid finns, men inte tid där orken finns för aktiviteter... Nu tänker ni att detta är något jag måste prioritera och bara se till att göra, men verkligheten är den att jag jobbar 8-15 varje dag och sen åker jag hem till sängen och vilar minst ett par timmar och orkar inte med några större ansträngningar på kvällen. Denna problematik ska vi alla fall disskutera på det avslutande mötet där både arbetsteraupeut, sjukgymnast, psykolog och samordnare är med då det precis som jag själv redan insett är viktigt att jag kommer igång med att röra kroppen så förhoppningsvis kan vi hitta en bra lösning som passar mig efter min kropps förutsättningar.

Nu får jag vänta till vecka 42 för det avslutande psykologsamtalet och helt enkelt smälta alla intryck och tankar från dagens möte...

Kramar Bella ♥

19 kommentarer:

homebylina sa...

Åh, Bella...förstår att det måste kännas tungt och jobbigt när du en gång varit en aktiv tjej som gillat att röra på sig, till att nu känna av kroppens begränsningar som trötthet, värk och orkeslöshet. Men tänk om det skulle gå att du kunde börja träna lite smått och försiktigt i vatten i den takt du orkar för att se om det skulle göra att din värk åtminstone lite, lite skulle kunna lindras... Ofta när jag läser dina inlägg tänker jag att trots mina besvär med halsfluss och min feber som jag gått med i 1år (som läkarna inte vet vad det står för) så är det ändå värre för dig...Men nu får vi hoppas att genom detta team att du går mot hälsa, om än ett litet steg i taget...Var rädd om dig! STOR KRAM Lina
ps. i kväll bänkar vi oss framför Idol, eller hur :o)

MIN LYCKA ♥ sa...

Jag lider med dig men kan inte i min vildaste fantasi förstå vad du går igenom. Hoppas det finns en väg för dig som innebär hälsa och blir bättre med tiden. Var rädd om dig! Kramar i massor!!

Uh-huh-me.com - Nettan sa...

Blir ledsen av att läsa och jag förstår hur tungt det är. Jag hoppas att du får precis den hjälp du behöver och en dag kan må bra/bättre och kanske vara mer aktiv som Du vill. Och slippa värk.

Ta hand om dig! Kram

mitt skärgårdsliv sa...

Skickar famnen full med styrka och kramar till dig!!

Signe 1 sa...

Åhh Bella jag känner så med dig och tycker att du verkar vara en så stark tjej som ändå håller humöret uppe trots allt du får genomgå!! Hoppas allt blir till det bästa för dig och ta hand om dig! Största kramen Sofia

Carolines hemligheter sa...

Det är ju så orättvist när unga människor drabbas av sjukdomar och elände, förstås vill man ändå försöka se det positiva i tillvaron och hitta den styrkan som finns inom en men det måste vara oerhört tufft att göra det om och om igen varendaste dag...

Var det något som utlöste dina sjukdomar (har en kollega som fick TBE av en fästing för 1,5 år sedan och fått liknande symtom, helt vidrigt att tvingas leva med sådana konsekvenser av en obetydlig, liten fästing...), finns det hopp om att du kan bli av dina besvär med tiden?

Jag skickar över en jättebamsekram till dig och hoppas verkligen att det finns möjligheter att lindra din värk och trötthet, kanske kan vattengymnastik åtminstone hjälpa lite grann...

millandante sa...

Å vad jag hoppas att detta ska leda till delvis sjukersättning för dig...! Du kämpar så som ingen ska behöva göra...
Vet vilka tester du går igenom och de kan ju få vem som helst att känna sig svag och utsatt...

STOR STYRKEKRAM till dig Bella!!!

LOTTAS HOME sa...

Hej vännen!
Det måste vara fruktansvärt att leva som du gör, med så mycket vilja, men ork som saknas. Hoppas av hela mitt hjärta att allt löser sig till det bästa för dig så att du kan leva ett bra liv trots dina sjukdomar. Stor styrkekram Lotta

Aratorps Lena sa...

Det gör ont i mig när jag läser om din situation, Bella. Det är ju inte klokt hur stark och tuff du är! Man kan nog inte föreställa sig hur det är... Hoppas du kan hitta ett sätt att ta dig igenom och bli bättre, och att hjälp finns. Stor styrkekram till dig från mig! Hoppas vi kan ses någon gång när ni är i mina trakter och hälsar på! /Lena

millandante sa...

Å vad jag hoppas att detta ska leda till delvis sjukersättning för dig...! Du kämpar så som ingen ska behöva göra...
Vet vilka tester du går igenom och de kan ju få vem som helst att känna sig svag och utsatt...

STOR STYRKEKRAM till dig Bella!!!

millandante sa...

Nä... som jag hållt på en stund nu med att få in min kommentar... och så såg jag nu att den kom in från början... hm...

Kram igen:)

Lena S sa...

Jag lider och känner igen mej i din värk. Hoppas det här leder till nåt bra. Det är ju för jäkligt att du inte redan nu har sjukersättning för den delen du inte jobbar.

Kramar till dej!

Zandra sa...

Vill bara ge dej en extra KRAM.
Det är så orättvist.
Men jag hoppas du får den hjälp du är berättigad till.
Sköt om dej!
Härlig Tisdag på dej.
Kram

Mia ☆ sa...

Jag vet ju ingenting om hur det är för dig, men tankar och en stor kram sänder jag i alla fall!

alegni sa...

jag hoppas verkligen de sätter sig in i din situation, så att en lösning kan hittas utan att du ska behöva bli än mer ansträngd av den.
kram
ingela

Unknown sa...

Hej Bella
Känner så väl igen mig i din beskrivning att man vet vad man måste och borde göra för att må lite bättre men att orken inte finns där för att genomföra det. Är sjuksriven på heltid seda Mars p.g.a. depprission och min psykolog har många gånger talat om hur viktigt det är med att just komma ut och ta en prommenad, men jag har ingen ork alls! Ligger i min säng mer eller mindre hela dagarna och mår skitdåligt! Klart att man inte vill må så här dåligt, men vad ska man göra när orken tryter och ljuset i tunneln bara komme längre och längre bort från en? Jag hoppas att det löser sig för dig i alla fall.

Kramar/Linda

Camilla sa...

Rara Bella - vet inte vad jag skall skriva... det är svårt att förstå hur du har det. Du verkar vara en sådan strålande, varm person. Skickar varma kramar med stor beundran och styrka till dej.

Ann-Louise sa...

Skönt att det gick bra men förstår att det känns tungt att inte orka som tidigare. Konstigt att huvudet inte vill förstå fast kroppen säger ifrån, men man vill ju gärna orka det man gillar till varje pris. Hoppas du kan och får hjälp så du kan komma igång lite med sjukgymnasten, då kanske känslan blir positiv iallafall om än för det lilla!!
Jag är hängig ikväll, ont i kropp knopp och hals så det blir nog vila för mig fast jag egentligen inte har tid...tror ju man är oumbärlig på jobbet och man vet at de andra får merjobb.

Ha det bra vännen och du är stark och en klok kvinna så du ska se att det blir bättre för dig en dag. Du har en sån positiv grundsyn och den skall du värdesätta högt! Mig gör du glad vid varje kommentar och inlägg!!

Kram

Ullis Gullis sa...

Jag lider med dig! Att få förståelsen från försäkringskassan är inte lätt. Var är det du gör dina tester och vad är det för tester? Själv har jag blivit utförsäkrad för 2 gången efter en lång sjukskrivning den Ena var pga att huvudet inte längre klarade av all smärta, paykiskt nedbruten och tröttheten så jag kom inte längre upp från sängen, jag låg som i sov koma under en hel sommar(där höll förhållandet på att ta slut) Tillbaka till jobbet med andra abetsuppgifter, men kroppen klarade inte av all stress vara på flera ställen samtidigt mm kroppen liksom skrek ta det lugnare, annars arbetar du ihjäl dig. Jag små sjukskrev mig lite, gick tillbaka med samma rutiner, prata lite närmare med chefen om hur jag kände mig... Sen blev jag mer och mer sjuk hade inget imunförsvar kvar. Personalhälsan kopplades in och jag vart hänvisad att gå på regelbunden rehabilitering och kortade ner min arbetstider. Men pricken över allt elände var att varje gång jag blev sjuk behövde dom första dags intyg!!! När jag gått en tid på rehabilitering, sjukgymnastik, atresskurs, terapeft arbetade mindre tid, men så fort jag var dålig som när fibbromonstret markerade i'm bac 7 reser värre! Då skölpade jag mig till jobbet för att sen sätta mig på en soffa, för jag orkade inte mycket mera( jobbar i en grundskola på fritids och i klassrum). Personalhälsan säger att när du nu har gått klart din rehbiliterings tid ska du säkert vara bättre... Kanske i huvudet men inte i kroppen! Sjukskriven igen på heltid. Ville att kommunen skulle hitta ett mer passande jobb för mig. Eller ändra arbetsuppgifterna för mig på skolan. När jag har vart sjukskriven mina 90 dagar, kastas man ut ur försäkringskassan och får välja på att gå till arbetsförmedlingen eller tillbaka till jobbet! Jag hade inte blivit erbjuden annat på Kommunen, men chefen hade faktiskt tänkt till och get mig lättare arbetsuppgifter. Just nu jobbar jag i skolans bibliotek, samt är resurs där det behövs under eftermiddagen. En så länge e det väldigt bra arbetsuppgifter, men jag har nog inte jobbat en hem vecka sen skolstart, då fibbron finns där hela tiden & blir värre nu när kylan kommer! Nu ligger jag här kl e 02.00 och jag kan inte sova, har sömngablett, är hur trött som hälst. Lägg ifrån dig telefonen säger ni! Men jag blir knäpp av att bara rulla runt runt i sängen och titta på taket. Kroppen villar iallafall mot den varma värmemadrassen och spickmattan! Ojdå blev om mig. Sorry. Ville bara veta vad du gör för tester och var du gör dom? Hoppas dom gick bra iallafall och att di får en chans till lättare sjukskrivning och hjälp att bearbeta smärtan! Kram Gullis