Bedömningsteamet dag 2 - Sjukgymnasten

Att få avsluta en löprunda på stranden i solnedgången med ett energifyllt och sprudlande glädjehopp är en av mina drömmar...

Idag var det äntligen dags för mig att få träffa sjukgymnasten i Bedömningsteamet, den förra tiden jag hade för ett par veckor sedan fick jag avboka då jag låg hemma och var genomförkyld. Det är med så kluvna känslor jag gör de här testerna, jag gör dem med avsikten och förhoppningen om att jag ska kunna få sjukersättning för den delen som jag idag inte arbetar pga av mina sjukdomar och sen hoppas jag på att få med mig tips och ideér på vad jag själv kan göra för att förbättra min situation. Tycker inte det är jobbigt att åka iväg och göra testerna innan, men när jag väl gör dem så blir insikten om hur fruktansvärt svag min kropp är tuff att hantera. Jag lever med min värk och min trötthet och har hittat ett sätt att hjälpligt klara min vardag och någonstans med tiden så har jag tappat minnet av hur det en gång var att leva ett "normalt" liv. Det kom tårar idag när jag insåg att jag var så svag som testerna visade, det hade jag nog inte riktigt trott, i sinnet kör jag ju fortfarande ett spinningpass eller bodypump-pass utan problem... Jag vet inte hur det är att leva utan värk i kroppen, det så mitt liv ser ut, men vid tillfällen som idag kommer det över mig att det faktiskt inte är frisk och normalt att leva med ständig värk i hela kroppen även om det är många med mig som har samma problem att brottas med varje vaken timme 365 dagar per år...

Det positiva med dagens besök är att sjukgymnasten såg möjligheterna till att jag nog skulle kunna i alla fall få lite mindre huvudvärk om jag kunde få ordning på min dåliga hållning som jag fått efter att jag slutade träna i samband med mitt insjuknande, vattengympa i varmbassäng och även lite andra övningar borde kunna förbättra hållningen. Problemet är bara när jag ska få tid till att göra det här, tid finns, men inte tid där orken finns för aktiviteter... Nu tänker ni att detta är något jag måste prioritera och bara se till att göra, men verkligheten är den att jag jobbar 8-15 varje dag och sen åker jag hem till sängen och vilar minst ett par timmar och orkar inte med några större ansträngningar på kvällen. Denna problematik ska vi alla fall disskutera på det avslutande mötet där både arbetsteraupeut, sjukgymnast, psykolog och samordnare är med då det precis som jag själv redan insett är viktigt att jag kommer igång med att röra kroppen så förhoppningsvis kan vi hitta en bra lösning som passar mig efter min kropps förutsättningar.

Nu får jag vänta till vecka 42 för det avslutande psykologsamtalet och helt enkelt smälta alla intryck och tankar från dagens möte...

Kramar Bella ♥