onsdag 21 september 2011

Vem finns där när livet tar oväntade vändningar?


När olyckan är framme och livet dramatiskt förändras på en sekund, när sjukdom tar över ditt liv, när någon i din närmaste omgivning går bort, du går igenom en separation eller försöker hantera andra tuffa och jobba perioder i ditt liv, det är då din vänskap sätts på prov och du får vetskap om vilka som är dina "riktiga" vänner, vilka det är som ställer upp när det verkligen gäller. Det blir ofta så tydligt vilka som dels kan hantera ändrade föutsättningar i en vänskapsrelation och vilka som vill ställa upp på det. Innan jag blev sjuk hade jag ett stort umgänge med flera olika kompisgäng som jag umgicks flitigt med, men när sjukdomen tog över mitt liv och det inte längre var möjligt att träffas på samma sätt som tidigare och göra de saker vi brukade när vi träffades så blev det efter en tid väldigt tydligt och uppenbart vilka som var mina riktigt nära vänner som fanns där för mig när jag behövde dem som mest, som klarade av att umgås på mina villkor, vilket var korta stunder hemma hos mig.

Minns så väl när jag hörde av mig till en vän som inte under lång tid varken ringt eller kikat förbi mig och när hon talade om för mig att jag fick se till att bli frisk så vi kunde ses. Då bestämde jag mig för att gallra bland mina vänner. Att lägga all min kraft på att bevara vänskapen med de fina vänner som ställt upp på mig och visat att de är att räkna med även när det krisar. Ett val jag inte ångrar en sekund att jag gjort!

Har funderat över vad det är som gör att människor reagerar och agerar så olika när situationer utöver det vanliga sker och har kommit fram till att man inte ska döma för hårt. För vissa handlar det nog om ren egoism att man inte känner varken lust eller har ork till att lägga ner kraft och tid på personer som kräver och under en tid tar mer energi än de kan ge tillbaka, samtidigt som det är en självklarhet för andra att ställa upp för de man bryr sig om. Ibland kan det nog var osäkerhet, okunskap och rädsla som gör att vissa helt enkelt inte vet hur de ska hantera den svåra situationen och då reagerar med tystnad och frånvaro och det ska man vara ödmjuk inför. Personen kanske aldrig själv behövt hantera liknande saker och är så vilsen att det bara blir "fel"...

TACK till min familj och fina vänner för att ni finns där för mig på samma sätt som jag finns där för Er. Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni andra som läser detta också har en eller flera nära vänner som finns där för Er i vått och torrt.

Vill avsluta med Millas fina tavla! Ta hand om Er!!


Kramar Bella ♥

9 kommentarer:

home by lina sa...

Så tänkvärda ord! Jag resonerade och funderade i liknande tankar för några år sedan... Hade många vänner men bara ytliga som inte gav några djupare vänskaper utan de dök upp som gubben när det passade dem och situationen var bekväm! Nu har jag "rensat" ut vänner... har inte lika många vänner, men dem jag har accepterar mig för den jag är och finns där oavsett och det betyder mycket!! Ha en fin dag! Kram Lina

home by lina sa...

....gubben i lådan menade jag! :o)) kram

alegni sa...

i know what you mean! jag har också gjort en rensning, och nu är bara guldkornen kvar. men faktum är att jag också fått många nya, nära vänner som ställer upp i vått och torrt, faktiskt via diverse nätforum, bl.a. via min blogg! det tycker jag är helt fantastiskt.
kram
ingela

Kia sa...

Tror att vissa kan inte hantera att folk blir sjuka eller så. De vet inte hur de ska bete sig utan då glider undan istället. Men som sagt då märker man vilka man kan räkna med om det händer något.
Jag är tydligen en sån som folk ringer om det är något och anförtror sig åt m.m. men undra hur många jag har som jag kan ringa när det verkligen krisar??

Kram Kia

Vardagslyx sa...

Du har så rätt! Jag har en vän som alltid ställer upp, ofta innan jag frågat eller ens tänkt på att jag behöver hjälp. Hon har också tålamod och ger inte upp trots att jag ofta ger återbud för att jag vill och lovar mer än jag orkar. En sån vän är värd mer än man kan beskriva!

Kram Pernilla

Cicci sa...

Tycker att det är riktigt tänkvärda ord som du skriver. Jag har också funderat i dem banorna...

När jag flyttade från min hemstad hit där jag bor nu så tappade jag kontakten med många av mina "vänner". Har ofta fått känslan varför måste det vara "jag" som håller vänskapen/kontakten vid liv. Därför har jag gjort en gallring av mina vänner och nu har jag kvar dem som betyder allra mest för mig och som ställer upp i vått och torrt.

Kramar

camilla sa...

Du har så rätt i det du skriver!! Bra skrivet Bella!

Många kramar

Zandra sa...

Så rätt! Har inte kunnat formulerat mej som du. Men du har så rätt i alla ord.
Man märker så väl vilka vänner som verkligen är vänner väl värda att behålla och vilka man inte behöver ha i sitt liv. Det gör ont att inse de, för man trodde man bara hade riktiga vänner i sitt liv. Det har vi insett nu det här gångna året... Folk man trodde på och själv alltid funnits för orkar inte eller vågar inte göra de samma. I min värld är det fegt. Men man får acceptera det och koncentrera sej på dem underbara vänner man har kvar dem som verkligen är vänner.
Ta hand om dej, Kramar i mängder

Carolines hemligheter sa...

Så klokt du skriver (som vanligt vill jag lägga till)! Det märks att du har ett genuint djup och en förmåga att reflektera över sakernas tillstånd, en gåva att förvalta väl för det är långt ifrån alla som har den.

Stor kram till dig, hoppas att jag får förmånen att träffa dig IRL någon dag!