Utan ersättning...

Har skrivit mycket om Försäkringskassan och om min situation där jag lever i en ovisshet om hur länge jag får fortsatt sjukpenning. Om Försäkringskassan anser att jag har rätt till den under den tiden som jag behöver för att successivt kunna ta mig tillbaka och om min förtvivlan över hur dåligt sjukvården fungerar. Men något som faktiskt funkat är mina utbetalningar från F-kassan, första utbetalningen fick jag vänta på i två månader, men när jag väl var inne i system så har mina pengar kommit i tid varje månad, än så länge i alla fall... Blir förtvivlad när jag idag läser om Cia som efter 6 månader inte fått ett beslut och således inte heller haft någon inkomst på 6 månader. Blir så arg över hur sjuka människor som behöver lägga all kraft och energi på att bli friska ska behöva vänta i ett halvår på besked från Försäkringskassan
pga länga handläggningstider. Det är jättepressande att leva med den oron över att inte veta hur man ska kunna försörja sig, som sjuk behöver man all energi till att försöka bli frisk, men tyvärr så lägger man mycket kraft på allt det praktiska. Jag har hela tiden under min sjukdomstid försökt att fokuserat på att bli frisk, men hur man än vänder och vrider på det så måste man trots sjukdom betala sina räkningar varje månad, och därför så blir sjukpenningen en praktisk sak som måste lösas och som man blir beroende av för att livet rent ekonomiskt ska fungera. Hoppas alla skriverier på något sätt kan göra att det sker en förändring väldigt snart... Både för alla som är beroende av Försäkringskassans beslut och utbetalningar och även för de anställda, deras arbetssituation är det nog inte många som skulle vilja ha just nu...