onsdag 7 januari 2009

Att få vara betydelsefull...

Jag önskade att alla hade möjlighet att varje dag få känna sig betydelsefulla, att alla fick känna att de duger som de är och att man får möjighet att uträtta något som känns meningsfullt. Att alla fick känna en tillfredställelse över vad de uträttat under dagen är en utopi och jag vet att världen inte funkar så här, men när jag går till mig själv den sista tiden så känner jag att jag växt efter att jag börjat jobba 25 % efter ett års heltidssjukskrivning. Känslan jag har när jag går ifrån jobbet och vet att jag uträttat något den är så skön, och den känslan får mig att känna mig mer betydelsefull och mer värdefull. Jag känner att jag är en kugge i hjulet som gör att min arbetsplats klarar av att utföra sina uppdrag. Jag bidrar i alla fall med en liten del, den del jag klarar av för tillfället, men lite är bätte än inget. Den här känslan och vetskapen om att jag kanske inte får möjlighet att känna den så länge till då jag kanske förlorar min sjukpenning och tvingas bli uppsagd för att jag inte i dag är så pass stark och har tillräckligt med krafter för att jobba heltid skrämmer mig. Jag tror tyvärrr att det skulle påverka mig väldigt negativt att behöva gå hemma helt och dessutom pga sjukdom ha blivit arbetslös. Jag försöker att vända den här insikten till en styrka som jag ska använda nästa vecka på mitt möte med Försäkringskassan. Det är så otroligt viktigt för mig att få lite mera tid så att jag kan få möjlighet att bli starkare och stegvis kunna gå upp i tid, men efter snart 3 år som mer eller mindre sjukskriven och det sista året helt så är det inget som sker på en dag. Jag ska tillbaka, inget snack om det, men jag hoppas att de här nya reglerna från Försäkringskassan inte ska tvinga mig till att ta en retubiljett tillbaka en bit på vägen bara för att sedan starta samma resa om igen. Önskar att min framtid inte vore så beroende av Försäkringskassans regler... Önskar att jag själv i större utsträckning kunde styra mitt eget liv... Att själv fullt ut få bestämma över sin framtid är mitt mål. De målet är nått den dagen jag är fullt frisk... Längtar...

Inga kommentarer: