Hur svårt ska det vara...

Funderar på fullaste allvar på att säga upp bekantskapen med min kropp och på något sätt som jag ännu inte kommit på hur det ska gå till ersätta den med en ny... Jag och min kropp är inte alls överens då jag vill framåt och min kropp tydligen har bestämt sig för att backa och ger mig en smärta som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Trycket och värken som jag har i mitt huvud är inte hälsosam och jag blir faktiskt lite rädd när det gör så ont i mina händer och jag känner hur stela de är. Samtidigt är det ingen ny smärta jag har haft ont på det här sättet innan, varje gång jag fått mycoplasman är detta symptom som kommer tillsammans med hostan och den uttalade tröttheten som tar bort alla krafter. Imorgon ska jag till vårdcentralen för att ta nya prover, de gamla har försvunnit någonstans på vägen, funderar på om jag ska stanna kvar och gå på den öppna mottagningen och be om antibiotika, men jag vill helst inte det. Hade varit så skönt att slippa gå på med mediciner igen, för även om jag vet att det skulle hjälpa mot problemen så tar det ner kroppen så mycket, så jag önskar att kroppen orkade ta hand om det själv. Vet inte riktigt vad som är bäst, har en läkartid om två veckor för förlägning av sjukintyget, men jag kan inte gå och må så här ända tills dess... Får fundera under kvällen på hur jag ska göra. Snart borde sambon komma hem och då ska han få titta på min dator, har fått virus i den... Som tur är så installerade jag Norton för ett par veckor sedan så jag hoppas på att det inte hänt så mycket. Nu är dags att förflytta sig till soffan för min del då handbollen snart börjar. Hoppas på vinst för Sverige mot Kuwait, borde inte bli några problem, men man ska aldrig ta ut något i förskott...