Nu har 180 dagar gått...

Det har nu gått 180 dagar gått sedan Försäkringskassans nya reglerna trädde ikraft och många börjar nu att förlora sin sjukersättning. Läser den här artikeln i dagens Aftonbladet och blir förtvivlad, som jag skrivit innan tycker jag grundtanken att långtidssjukskrivna ska få hjälp att komma tillbaka till arbetslivet är jättebra, men på det sätt som det drabbar en del grupper av sjuka kan inte vara rätt. Känns inte rimligt och jag blir ordentligt orolig för min egen del. Den 14:e januari ska jag ha mitt möte med Försäkringskassa och då få min "dom". Har försökt att inte tänka så mycket på det nu under julhelgen, men nu är jag snart där. På ett sätt så ska det bli bra att få veta vad som kommer hända, så jag vet vad jag har att ta itu med och försöka hitta lösningar på, nu lever jag i ovissheten och den tar på krafterna oavsett om man inte sitter och grubblar hela dagarna. Det har jag inte gjort nu under julhelgen, utan har försökt att bara vara och fira jul och nyår med mina nära och kära och bara varit Bella, inte den där sjuka personen som kanske förlorar sin sjukersättning om en vecka. I mitt sinne är jag ju inte sjuk så det känns lite konstigt att tänka dem tankarna, men kroppen säger något annat, tyvärr... Det går inte att bara låtstas som om problemen inte finns, för det gör dem, men jag bara ska hitta ett sätt att lösa det här på, jag har hela livet framför mig och det bara ska jag leva på ett bra sätt, det bara är så, vet inte hur idag, men det måste finns lösningar, det mäste det göra... Jag har så mycket kvar att göra och uppleva...