fredag 4 februari 2011

Tråkigt brev och hemkommen sambo...



Sitter här med blandade känslor denna fredagkväll, är så klart glad över att ha sambon hemma igen och vi har precis suttit och tittat på alla fina kort han tagit från en resa med upplevelser han sent kommer glömma, ska visa er några utvalda foton från Sydafrika imorgon.

Fick idag brevet ifrån Försäkringskassan och det var som väntat ett byråktiskt brev där det svart på vitt stod att Försäkringskassan inte anser att mina symptom hindrar mig från att arbeta heltid. Känns nästan som ett hån när man kämpar varje dag med att försöka ta sig igenom arbetsdagar på 6 timmar trots att huvudet och resten av kroppen ständigt värker och tröttheten är så påtaglig att jag somnar om jag sitter kvar på jobbet ytterligare ett par timmar och varje dag åker hem och lägger mig i sängen efter avslutad arbetsdag, jag klarar av mitt jobb tack vare att jag kan mina arbetsuppgifter och jobbar på en arbetsplats där jag varit i tio år och kan planera mina arbetsuppgifter lite beroende på dagsformen. Bedömningsteamet kom ju fram till att jag inte kan ha ett arbete som passar mig bättre med de problem jag har så det känns så hårt och kallt att Försäkringskassan avslutar sitt brev med att skriva att man ska återgå till arbetet fullt ut eller anmäla sig hos Arbetsförmedlingen dag ett annars försvinner all sjukpenninggrundande inkomst. På ett annat arbete skulle jag orka jobba färre antal timmar än de jag kämpar mig igenom varje dag som det är nu och det är så reglerna ser ut, är det inte bättre att jag arbetar på ett "riktigt" jobb även om det inte är fulltid än att harva i bidragsträsket och dessutom tappar kontakten med arbetslivet, det skulle knäcka mig...

Skulle vara intressant att veta hur handläggare på Försäkringskassan och andra bestämmande personer skulle uppleva och hantera det liv som jag och många andra i min situation lever i varje dag, att kunna arbeta med värken och tröttheten och att rent psykiskt kunna hantera att personer utan medicinsk kunskap avgör hela ens framtid och påstår att man kan arbeta 8 timmar varje dag fastän man inte med bästa vilja på något sätt orkar mer än sex timmar och utöver det inte har så mycket vaken tid där man orkar göra vare sig nödvändiga vardagssysslor eller roliga saker. Jag är redan tjänstledig 25 %, men hade i alla fall hoppats på att få godkänt de timmar jag går på rehab, vilket bedömningsteamet mer eller mindre krävde av mig att jag skulle börja med för mitt eget bästa för att jag inte ska bli ännu sämre så behöver min kropp röra sig. Vet att det inte är första gången jag skriver om detta, men hela min livssituation blir så påtaglig när någon talar om att mina sympton inte påverkar mig trots att det styr hela mitt liv varje dag...

Var under gårdagen i kontakt med samordnaren i bedömningsteamet som inte kunde förstå att jag blir nekad ersättning och att jag varit tvungen att vänta så länge på besked. Fick till slut en tid hos en annan läkare på vårdcentralen på onsdag nästa vecka och då får jag ta med mig brevet och så får vi se om den läkaren kan och vill försöka hjälpa mig, ska försöka släppa det här under helgen nu för jag kan ändå inte göra något åt det, men jag är så frustrerad och arg över hela situationen...

Om det är någon som orkat läsa detta långa inlägg som väl egentligen är ett uttryck för mitt behov att få skriva av mig när det är jobbigt och inte ett inlägg som är så intressant för utomstående så vill jag i alla fall önska Er en trevlig helg!!

Kramar Bella ♥

12 kommentarer:

Anonym sa...

Ja du...ibland vet man inte vad man ska säga, man blir mållös över hur Försäkringskassan behandlar människor. Jag håller tummarna för att de ändrar sitt beslut.

Ta hand om dig! Stor kram!

Lotta

Miruschka sa...

Jag orkade läsa igenom hela inlägget, tycker det är för j*****t att de (FK) behandlar människor sådär.
Men för dem och politiker är vi bara siffror på ett papper, i slutändan är det pengarna som styr.

Elisabeth Husmark-Persson tror jag förre ministern hette som hade hand om just dessa frågor, hon hade ALDRIG varit i kontakt med långtidssjukskrivna människor. Hon visste inte hur verkligheten kunde se ut för de som riskerade bli utförsäkrade.

Regeringen anser att det var för "lätt" att få sjukersättning under förra regeringen, att det var svårt för dessa personer att komma tillbaka till arbetslivet igen.

Men hallå!!! Man behöver väl inte gå till ytterligheter, nu är det istället stenhårt att ens bli sjukskriven...

Jag själv har sjukpension, har haft en underbar handläggare på FK och i det stora hela haft bra läkare som stöttat mig.
Jag lider med er som måste stå ut med det här, att dels leva med smärta och dels stånga huvudet mot väggen.

Lång kommentar det här, men jag blir så ARG!!!
Men du gör rätt i att försöka släppa det över helgen, njut nu av den och att sambon är hemma igen!

Många och långa styrkekramar♥

millandante sa...

Jag vet inte vad jag ska säga Bella... det är helt galet att du inte kunde få rehabträna ett tag till... jag blir så ledsen när jag hör det. Håller alla tummar för att den läkare du ska träffa kommer att hjälpa dig!!!

KRAM

cecce sa...

Usch!!! Sitter här och blir heligt förbannad i fredgasnatten! Galet är vad det är!!! Kan inte behandlingsteamet göra något?? Kan inte de påverka beslutet...de är ju de tillsammans med läkaren som gör bedömningen? Sjukt att f-kassan tar ett sådant beslut då!
Åhhh...jag hoppas den andre läkaren kan göra något!
jag ska hålla tummarna tills de blir alldeles röda för det!!!Livet är verkligen inte rättvist.

Håller på dej! Sköt om dej!!
Kramar

LOTTAS HOME sa...

Hej vännen!
Härligt att du har sambon hemma, med eländiga nyheter för dig, stackare. Som om du inte har tillräckligt jobbigt med din sjukdom, man blir så arg och frustrerad över detta samhälle....
Hoppas innerligt att de ändrar sig och förstår din situation.
Njut av helgen med din sambo!
Stor kram Lotta

vitagavlar.blogspot.com sa...

Usch då, så de behandlar sjuka människor! Hade varit bättre om vi sjukvårdskunniga hade suttit med i försäkringskassans bedömningslag men så är väl inte fallet!?
Jag har sagt det förr men i Borås finns en läkare specialiserad OCH intresserad av just det som du lider av. Kontakta honom, han borde vara van att kämpa i motvind och stötta sina patienter! Distriktssköterskan som arbetar med honom är oxå en eldsjäl! Det är ju viktigt att du får stöd!
Dr Axelsson på Allégatan, en privat klinik (Allékliniken???).

Lycka till och trevlig helg!
Kram Lisa

Annas inspiration sa...

Mina varmaste kramar till dig i denna situation,
det är så orättvist att bli behandlad på detta sätt!!!

Lena S sa...

Jag blir helt mållös...FK är otroliga...
Håller tummarna för att du får träffa en bra läkare på onsdag.

Hoppas du njuter av helgen och din hemkommna sambo.

Varma kramar från mej!

Anne-Lie sa...

Tack för dina alltid rara ord på min sida. Jag blir ledsen när jag ser hur dom FK beter sig. Ibland undrar man om det är dom eller läkarna som är kunniga, jag anser att läkaren som sjukskriver har sista ordet. Numera ska man själv fylla i varför man blir sjukskriven mao litar inte FK på läkaren!

Ha det nu så gott du kan!

Vill du käka lunch någon dag på Lejas, hör av dig. Jag är jobbar mitt i stan, nu!
Kram Anne-Lie

Annelie sa...

Hoppas verkligen att läkaren på VC kan hjälpa dej!
Reglerna för FK är just nu helt orimliga och omänskliga!!!
Har själv varit sjukskriven en längre tid, men då var reglerna annorlunda, kan inte ens föreställa mej hur det är att inte må bra och samtidigt vara tvungen att kämpa för sin rätt!!
Mina tankar går till dej o jag håller mina tummar!

Kram
Annelie

HOUSE of ADELA sa...

Ja fyyy för Försäkringskassan, har de ingen förståelse för människor??? Förstår att det är tungt och jag hoppas det löser sig.

Kram
Adela

jagochmitthem sa...

Jag tycker det är såååå orättvist att FK kan bestämma saker, utan att bry sig om fakta. Jag vet av erfarenhet hur urholkande det känns och hopplöst, att slåss mot FK.

Men jag hoppas att du inte ger upp. Fortsätt, överklaga, träffa fler läkare, kontakta advokat. Det lär finnas advokater som kan hjälpa i såna här fall utan att vara alltför dyra. Du kanske har rätt till advokat via jobbet? Eller facket? Tag hjälp av din sambo och din familj, för ensam orkar man inte, speciellt inte när man är så sjuk.

Låt inte FK förstöra för dig. Se också det ljusa i livet som man lätt glömmer när man är inne i det här. Njut av små saker.
Jag har fortfarande, efter drygt ett år, svårt att se skylten med FK på, och jag klarar inte av att öppna brev från dem. Men jag vann över dem och jag kan nu vara sjuk i fred. Jag behöver inte använda min lilla kraft till att oroa mig för FK. Det kommer att gå bra för dig också. Jag håller tummarna!! Kramar Annette