Här ser ni vad jag har sysselsatt mig med idag...
Vindskivor och panel har målats i svart, det var färgen vi kom fram till efter gårdagskvällens färgbryderier. Jag tror också vi har bestämt oss för att måla grunden grå, dock blir den inte lika ljus som den gråa på bilden jag visade igår utan mer blyertsgrå så att den matchar fogarna på huset...
Mina föräldara har varit här idag och hjälpt oss med lite av varje, sambon och pappa har intallerat pelletsbrännaren i källaren...
De fick slå sina kloka huvuden ihop och hittade lösningar på de problem som uppstod under vägen och nu verkar det "peppar, peppar" som om allt fungerar som det ska, perfekt att få den på plats nu innan det börjar bli riktigt kallt ute...
Denna lördag har det varit ytterligare en arbetsdag här hemma för vår del, liksom för mina föräldrar som snällt hjälpt till på olika sätt. Pappa med pelletsbrännaren och mamma stod för markservicen så att jag kunde vara ute och måla. Inte fel med riktig husmanskost till lunch, köttfärslimpa med kokt potatis, kokta grönsaker, brunsås och lingonsylt bjöds det på och till eftermiddagsfikat mumsade vi på nybakt blåbärspaj. Tack snälla för all er hjälp idag, är så värdefullt för oss båda!!
När jag stod i min ensamhet ute på grusuppfarten i det fina höstvädret och målade så flög tankarna från det ena till det andra, men stor del av tankarna stannade vid hur min kropp mår. Det blir så tydligt och uppenbart när jag arbetar med kroppen och då framförallt händerna att jag inte är den jag en gång var. Det gör ont i mina händer när jag målar och jag märker att jag försöker hitta sätt att göra det på för att det ska känna så lite som möjligt och att jag får ta hjälp av andra muskelgrupper... Jag läste en artikel i Aftonbladet idag som handlar om Ulrika som liksom jag har sjukdomen fibromyalgi och lever med ständig smärta. I artikeln berättar och beskriver Ulrika väldigt väl precis så som jag upplever symptomen av sjukdomen. Hur man vissa dagar kan göra saker eftersom man har en bra dag, men att nästa dag så kan samma sak var omöjlig att genomföra för att värken och tröttheten stoppar dig, detta gör det svårt att planera. Efter en dags arbete så blir man allt som oftast straffad dagen efter då kroppen säger ifrån för att den blivit överansträngd. Vilket är galet frustrerande då i alla fall jag vill så mycket mer än min kropp egentligen vill... Ulrika beskriver väldigt bra hur hon upplever smärtan hon har i bl a sina händer och jag upplever min på samma sätt, med den skillnaden att mina svullnar. Artikeln tar även upp det som många drabbade upplever som ett problem, att sjukdomen är osynlig, den ständiga värken som plågar många av oss syns inte och det gör det svårt för omgivningen att förstå vår smärta och hur den begränsar oss i vardagslivet. Tycker det är bra att sjukdomen uppmärksammas då man möts av mycket oförståelse i samhället. Jag berättar inte om mina sjukdomar om jag inte behöver, men det jag önskar att jag slapp är dessa ogenomtänkta kommentarer som ibland kommer från personer som vet att jag är sjuk, de kan såra ganska ordentligt emellanåt, det tar energi från mig som jag vill använda till annat...
Nu ska jag avsluta lördagkvällen med den underbara filmen, PS I love you!!
Kramar Bella ♥
7 kommentarer:
Jag tyckte artikeln i AB var bra. Bra att det skrivs om det.
Jag känner igen mej så väl i den. Hur många gånger som helst har jag fått hört "du som ser så pigg ut kan väl inte ha så ont" Men det är ju inte mej dom ser utan "masken" jag bär.
Måla är roligt men visst får man lida efter.
Jag har nyss målat mitt badrum eller jag och mina värktabletter har. Jag är så nöjd med att jag fixade det själv även om det kom surt efter.
Kramis
För 28 år sedan fick min mamma diagnosen fibromyalgi.
Det började med att hon trodde hon fått ryggskott, men det blev aldrig bättre.
Tvärtom, hon fick smärtor i nästan hela kroppen och alla läkare stod som frågetecken.
"Tack vare" en artikel i Hemmets Journal där det stod om den då okända sjukdomen, så kunde läkarna konstatera att det var just fibromyalgi hon var drabbad av.
Det är precis som du beskriver: hon kan inte planera i förväg att tex åka någonstans, för hon vet aldrig hur hon mår den dagen.
De dagar hon känner sig bättre så jobbar hon på, för att dagen efter vara nästan sängliggande.
Det måste vara fruktansvärt frustrerande att ha en sjukdom som inte syns, att ha ständig smärta.
Vissa människor kanske inte ens tror på att ni ÄR sjuka, för som sagt det syns inte på utsidan.
Många styrkekramar♥
Många styrkekramar till dig!!!
Ps. Tror färgvalet blir kanon;)
Jättebra att det skrivs om det, människor kan inte fatta hur det är för det syns inte utanpå.
Det är som nu när jag har hyperemesis, alla säger du är så snygg det märks inte att du är dålig. Nej men jag träffar ju folk bara då när jag mår lite bättre o orkar. Men ens närmaste förstår, det är ju det som skiljer vänner från kompisar.
Många bamsestyrekramar till dig!
Känner så väl igen det där med att man får lida efteråt. Jag var med om en trafikolycka 1999 och fick en whiplashskada, fibromyalgin kom smygande och upptäcktes när jag gick på smärtrehab i Lund. Äntligen fick jag en förklaring på min trötthet och värken som flyttar runt i kroppen.
Idag har jag fortfarande värk och emellanåt gör jag saker och kalkylerar med att få mer värk men har iallafall den tillfredställesen att jag har gjort något. Det kan vara fönsterputsning, trädgårdsarbete, men också roliga saker som att åka och se Metallica i Köpenhamn förra sommaren.
Man sätter även upp en mask inför andra för man vill inte uppfattas som gnällig. När jag mår dåligt så går jag inte ut för det orkar jag inte så därför har bara familjen sett hur jag är när jag är riktigt dålig. Bra att det belyses med artiklar i tidningar.
Fortsätt du att måla när du kan och var stolt över det!
Varma kramar
Anne-Lie
Vad roligt att du hittade insänadare i Aftonbladet om vår gemensamma situvation. Jag har faktiskt följt din blogg sen en tid tillbaka, så det var lite roligt att läsa om mig hos dig! Som Lena. s skriver är en daglig kommentar - " men du ser ju så pigg ut, du kan väl inte ha ont", eller "Du som e så ung kan väl inte ha så ont, det har ju var och varannan"... Skulle vara roligt om man kunde få lite närmare kontakt med dig,(ex. mail eller facebook) då jag bl.a har frågor till dig om kronisk trötthetssyndrom, hur gör man test på det?! Sen kan det vara skönt att få prata med någon med samma situvation och förståelse.
värmande och stärkande kramizar från Ullis!
Det känns alltid så skönt och bekräftande att läsa om vad andra Fibbor har skrivit. Tycker att jag känner det lite som att leva i en kokong, det blir mycket jag och vad jag känner just idag. Livet pågår på nåt sätt utanför mig och jag orkar inte delta längre. I dag t ex lyser solen och jag hade hoppats på regn, bara för att slippa gå ut:-)
Hade bestämt (hahahaha) att jag skulle försöka gå tillbaka till jobbet idag, men se det ville inte min kropp, så det är ner i gropen igen.
Börjar också bli så trött på att svara i telefonen, för vad ska man säga på frågan hur man mår? Jo tack, lite värre eller sämre eller eller. Det är ju ALDRIG bra.....
Är så trött på mig själv just nu.
Skicka en kommentar