onsdag 26 oktober 2011

Förståelse för andras livssituation...


Livet är för kort för att slarvas bort. Så älska de människor som behandlar dig väl. Välj bort de som inte gör det. Tro på att det finns en orsak till allt som sker. Om du får en chans så grip den med båda händerna. Om det ändrar ditt liv, så låt det ske! Ingen har sagt att livet ska vara lätt!

När man lever med sjukdomar som inte syns för det ovana ögat är man oftast tacksam över det, för trots att jag lever med min förlamande trötthet och ständiga värk så uppskattar jag att det inte sitter en stämpel med bokstäverna sjuk i pannan på mig när man går på stan eller träffar nya människor i både jobb och privatliv. Det ger mig en chans att visa vem jag är utan att blanda in mina sjukdomar. Tyvärr så är många människor ganska dömande i sina åsikter och synpunkter när det kommer till personer som har kroniskt trötthetssyndrom och fibromyalgi. Även om acceptansen, förståelsen och kunskapen blivit bättre senaste åren är det fortfarande många som tvivlar på att sjukdomarna ens finns och många har väldigt svårt att förstå hur påverkad man kan vara av symptomen, hur mycket de kan begränsa en persons liv.

Jag har bl a fått höra att sjukdomarna är slasksjukdomar vars namn används när man inte hittar något annat fel på kroppen... Det sårar att få sådana kommentarer slängda i ansiktet, även om jag vet att det okunskap som gör att människor uttrycker sig klumpigt, för det finns väldigt tydliga kriterier som ska uppfyllas för att diagnoserna ska ställas. Sen är det ju lite så att är man trött och har värk så är det ju bara att bita ihop och köra ändå, eller?? Den inställningen har många och jag kan villigt erkänna att innan jag blev sjuk kunde inte jag heller fullt ut förstå att man kunde vara så förlamande trött att inte ens den bästa viljan kan göra att man orkar lite till.

Det finns flera i min närhet som försöker förstå och som jag också upplever kan sätta sig in i min situation riktigt bra. Något som är återkommande är att när mina vänner blir gravida och upplever en trötthet de aldrig tidigare känt under de första månaderna av graviditeten och värk i kroppen i graviditetens slutskede så brukar de få en annan förståelse för hur mitt liv ser ut dagligen och hur jobbigt det är när orken inte räcker till. Insikten om att deras trötthet och värk är tillfällig och övergående efter graviditeten och att de faktiskt kommer få något riktigt bra bara de tar sig igenom den här perioden, en liten bebis, kontra ett liv med ständig trötthet och värk utan bonus brukar väcka känslor av ödmjukhet inför både den egna, min och andras situation.

Allt är så relativt här i livet och ens egna bekymmer kan kännas så futtiga när man jämför dem med andras. Sitter och tittar på Rosa Bandet galan och känner helt plötsligt att inlägget jag precis skrivit känns rätt futtigt, jag lever, jag har inga dödliga sjukdomar, mitt liv är begränsat, men jag har ingen hemsk cancertumör som äter upp min kropp. En tacksamhetskänsla kommer över mig när jag tänker på det jag har, på det som jag kan göra och jag känner en vilja till att kämpa vidare med mitt och ska genast ge mitt bidrag till Rosa Bandet-insamligen.

Ta hand om Er och glöm inte att ni är värdefulla!

Kramar Bella ♥

7 kommentarer:

Kia sa...

Det finns allt nån som har det värre men man får ju utgå från sin egen situation. Det som är kämpigt för en person är inte ett dugg kämpigt för en annnan oberoende om man är sjuk eller inte.
Jag gillar att du har en positiv livsinställning trots dina sjukdomar och du känns alltid glad. : )

Ha en toppen dag!
Kram Kia

Jenny sa...

Vad fint du skriver Bella, du är en klok kvinna du!

Ha en bra dag och sköt om dig!

Kraam Jenny

Anne-Lie sa...

Du skriver och beskriver det så bra. Jag känner igen mig så väl i dina inlägg.
Som tur är har jag en förstående familj,vänner och arbetsgivare men det finns alltid någon som kommer med en dum, sårande kommentar som jag försöker att skaka av mig.

Precis som du så tycker jag att det finns många som har det värre än mig och försöker att ge ett bidrag samtidigt som jag är tacksam för vad jag kan och har! fast ibland måste jag få vara lite gnällig också :)

Önskar dig en skön kväll!

Kram Anne-Lie

Birgittha sa...

Väldigt tänkvärda ord, Tack Bella!
mvh birgittha i Småland

vitagavlar.blogspot.com sa...

Håller med! Skönt att det inte syns men förståelsen kan ju vara sisådär!

Har skrivit min Magisteruppsats inom omvårdnad om MEDICINSKT OFÖRKLARADE SYMTOM - MOS(inte oförklarliga!!!). Dessa symtom kan inte objektivt förklaras patologiskt eller fysiologiskt men de finns där, tex IBS, Fibromyalgi, kronisk trötthet, yrsel...

Vi har beskrivit interaktionen mellan patient och sjuksköterska och analyserat fyra telefonrådgivningssamtal. Vi har oxå läst mkt litteratur och forskning inom området bla en vetenskaplig artikel om patientens upplevelse av att leva med MOS.

Vi har ingått i ett större forskningprojekt som just nu pågår i Göteborg, jag skickar gärna uppsatsen till dig Bella men för en oinvigd är det nog mest vetenskapligt dravel tyvärr, med diskursanalys och omvårdnadsteorier osv...

Fortsätt kämpa! Och man är sig själv närmast, man kan ha det jobbigt även om man inte har cancer men jag förstår vad du menar!

Kraaaaaaaaaaaam Lisa

Fia sa...

Bra skrivet! Känner igen mig mkt väl i det.

Postadress Torslanda sa...

Kloka ord Bella.