tisdag 17 november 2009

Mörker...


Lite färgstarka blommor att pigga upp med i höstmörkret hade inte varit fel...

Tröttheten ligger som ett grått täcke över mitt liv just nu, och jag känner att jag skulle behöva en injektion med ljus, värme och glädjande skratt för att finna harmoni i min tillvaro. Man kan känna stor saknad efter det man inte har fastän man har mycket annat i sitt liv, trots att livet kunde varit värre så är det bitar som inte är på plats för mig och det gör att jag inte är till freds och det tar energi att vilja ha saker i sitt liv som man inte har och som man inte bara genom tankekraft och stark vilja själv kan åstakomma.

Sitter och tittar på Sommarpratarna på tv och när jag lyssnar på de medverkandes livsöden så får det mig att tänka på hur mycket det som vi människor upplever och genomlever i livet verkligen formar oss, det som man när man är mitt uppe i det inte kan se någon mening med, inte kan hitta det minsta positiva i, kan man ju oftast efter ett tag eller i bland flera år senare se tillbaka på som något som formade och utvecklade oss som människor. Svårigheter kan ju faktiskt leda oss vidare i livet på oväntade och positiva sätt. Jag kan idag se att jag lärt mig otroligt mycket om mig själv de senaste åren och det tack vare att jag blev sjuk. Självklart hade jag önskat att jag inte blivit sjuk, men jag blev tvungen att helt ändra mitt sätt att leva och det var nog inte en dag för sent egentligen. Det håller inte i längden att ständigt köra på i 120 och idag vet jag vilka min riktiga vänner är, och det bästa som sjukdomen gett mig är möjligheten jag fick att gå i KBT, det är det bästa jag gjort, och det jag fick lära mig där är något jag kommer ta med mig och ha nytta av i resten av mitt liv...

Regnet smattrar på rutorna och det fullkomligt vräker ner ute och jag önskar det varit snö som fallit från himlen då ett vitt snötäcke gör att det blir lite ljusare för nu är det verkligen så mörkt ute. Dagarna är på tok för korta och jag längtar tills det vänder och det börjar bli ljusare igen. Snart Desperate Housewife och sen är även denna gråmulna dag tillända och vi får helt enkelt hoppas på att solen tänkt behaga kika fram och förgylla vår dag imorgon!!

10 kommentarer:

Ann-Louise sa...

Så sant det du skriver att man formas av de människor man har runt omkring sig. Lyssnade också lite på Sommarpratarna i kväll. Bra att du ändå kan se positivt på ditt liv nu och att du fått mervärden du inte såg innan sjukdomen.

Ha det bra

Kramar

Carolines hemligheter sa...

Det är en otrolig överlevnadsdrift vi människor sitter på, tänk vilka fruktansvärda livsöden många människor går till mötes men ändå förmår hålla livsgnistan tänd. Det finns ett begrepp som heter KASAM, vet inte om du har hört talas om det men det är så himla bra tycker jag! Det står för Känsla Av SAMmanhang och är myntat av sociolgogen Aaron Antonovsky.

På 60-talet emigrerade han från USA till Israel och det var där som han började fundera över och studera vad det är som gör att många människor som går igenom oerhörda fysiska och psykiska påfrestningar ändå har en god hälsa och känner stor tillfredsställelse i sina liv. Genom sina studier kom han fram till att dessa människor har en hög känsla av sammanhang i sina liv. Det innebär i sin tur att de har en balans mellan begreppen begriplighet (att förstå ett skeende), hanterbarhet (att kunna göra någonting åt detta skeende) och meningsfullhet (att finna ett engagemang i att göra någonting åt det).

Det är lite svårt att beskriva utan att det blir för teoretiskt men som sagt, det ligger väldigt mycket i hans tes.

Hoppas att du finner mer kraft och glädje i morgon och att solen lyser på dig!

Massa kramar!

cecce sa...

Du skriver så bra, klokt och eftertänksamt. Får mej alltid att tänka efter....

Hoppas också på att få KBT-hjälp men vänter fortfarande på tid...det verkar ta tid.

Ha en bra onsdag. Må tröttheten ge vika lite grand!!

Kramar!

Annas inspiration sa...

Du är duktig på att skriva bella!

hoppas du har mer energi idag
stor kram

Mia sa...

Ja, mörkret är verkligen uttröttande och energikrävande! Ska bli mysigt dock med snön och alla julljus som lyser upp i mörkret :)

Kram!

ღ Fyra årstider sa...

Det är inte alltid så lätt att hålla humöret uppe nu när det är mörkt fast jag gillar mörker och tända ljus.
Kram Lotta

jessi sa...

hej!

jag har missat sommarpratarnas diskussionen, säkert otroligt givande. Ja vi människor formas av allt vi är med om och hur vi hanterar det som sker.

Många styrkekramisar

Livet hemma hos Linda sa...

Kloka ord och så sant, att vi formas av vår omgivning och de personer vi har omkring oss.

Mörkret är inget vidare. Just nu känns det extremt grått, blött och tråkigt utomhus.

Hoppas du har en fin kväll
kraam

Fröken Fräken sa...

Ja, det är ju så att det som inte dödar en, härdar en. Jag har varit med om mycket tuffa förluster i mitt liv och det har ju format mig. Man värderar saker annorlunda och man har blivit både starkare och bräckligare på samma gång. Fast, finge jag välja, skulle jag välja att inte ha förlorat de människor som stod mig nära och varit svagare...

home by lina sa...

Efter regn kommer solsken...det vill jag tro..jag tror precis som du att det är genom våra prövningar och erfarenheter som vi växer som människor, vi får ett helt annat perspektiv på livet. Ibland kanske vi inte kan se det direkt men när tiden gått blir vi starkare och kan se oss för den nya person vi blivit. Att omge sig med männsikor som älskar en har stor del i att vi kan känna oss betydelsefulla, jag har också min tro som gör att jag aldrig känner mig ensam utan buren genom de mörka tiderna. Ta hand om dig! KRAM Lina