torsdag 24 november 2011

Today I need a smile...


Vissa dagar är riktigt gråtrista och icke glädjefyllda i sinnet, inget leende på de egna läpparna utan tårar och gråt som kommer stötvis, motsägelsefullt framkallade av det som borde var glädjande besked och upplyftande händelser att se fram emot. Årets mysigaste tid är här, men idag kan jag inte alls känna glädje över att vi på söndag tänder det första ljuset i adventsljusstaken. Alla julinspirerande blogginlägg och all reklam med tomtar, stjärnor etc som trillar ner i brevlådan skapar mest fram en sorgsen insikt om allt jag går miste om. Inte ens trailern för kvällens program Jullotta på Liseberg vill jag se igen trots att jag med all säkerhet kommer se programmet, den får mig att gråta för att jag inte på något sätt känner mig delaktig i julmyset i år.

 Jag sitter fast här hemma i mitt icke adventspyntande hem utan kraft att göra något åt det och ledsen över gårdagens bakslag. Har känt att det gått åt rätt håll sen i helgen, men igår när jag försökte åka in till jobbet gick det allt annat än bra. Kände redan när jag gick upp att kroppen totalstrejkade och jag var mycket mer illamående igen, enveten och stönig som jag är så åkte jag iväg trots kroppens protester, jag hade ju sagt att jag skulle komma... Slutade med att jag fick åka hem igen efter en timme utan att ha uträttat något vettig och istället hälsa på porslinsgudarna väl hemma.

Det är inte synd om mig, det kunde varit så mycket värre, och jag har inget för att sitta här och självömka mig själv, vilket jag inte gör, men jag är ledsen över att snart ha missat en hel månad pga av sjukdom igen... Månaderna och åren i mitt liv som jag varit sjuk är lite för stor del av mitt 33 åriga liv. Jag vill kunna planera för framtiden, vill uppleva livet, leva det och inte bara existera och kämpa mig igenom det. Livet är en kamp och en resa som man själv kan vara med och utforma och påverka utgången av till stor del, men allt kan man inte styra över eller göra på ren vilja och det gör mig ledsen.

Något som är viktigt för mig är att inte gräva ner mig i allt negativt som sker i livet, inte deppa ihop trots att jag får kämpa dagligen för att få ha det så bra som möjligt med mina förutsättningar, men jag kan heller inte stänga av alla känslor som inte är glada och positiva. Jag måste få gråta och känna sorg över det jag missar och inte får uppleva och jag måste få vara ledsen när jag är ledsen på samma sätt som jag värdesätter en vanlig vardag som flyter på extra mycket just för att det var en vanlig dag som flöt på. Min grundtanke är att se det positiva istället för problem i utmaningarna jag möter på min livsresa, livet blir både lättare och roligare då, men jag är inte mer än människa och ibland så går det ner och ibland så går det upp i livet.

Imorgon är en annan dag, då tar vi nya tag, tänker positiva tankar och lämna denna trista torsdag bakom oss och så hoppas jag att en högre dos av min magmedicin som jag blev ordinerad av läkaren jag träffade idag kommer hjälpa mig att må bättre!

Kramar Bella ♥

10 kommentarer:

Susanne sa...

Jag skäms att jag gnäller och gråter för min onda hals just nu, det du går igenom måste vara ett helvete rent ut sagt :(
Jag hoppas av hela mitt hjärta att du snart mår bättre.

Kramen

Viktoria sa...

Du måste verkligen ha det tufft ibland,men du ska se att det snart kommer lite julstämning även hos dig. O att efter jobbiga dagar kommer bättre dagar! Skickar massa kramar!

Tror jag såg dig på maxi idag,kan det stämma? Såg dig lite på håll så var inte säker!

Massa kramar!

Kia sa...

Vi är lika gamla du o jag och har träffats här i blogglandet. Men tänk vad olika vi har det, jag kan inte sätta mig in i hur du har det och hur du kämpar med sjukdomar. Men vad jag har lärt känna här så är det en stark tjej som tar vara på livet och det tycker jag är toppen.
Jag tycker du är värd en stjärna! Vill du ta emot en stjärna av mig? Du kan maila mig vad du vill att det ska stå på stjärnan eller andra önskemål, plus adress till dig.

Kram Kia

Helenas loggbok sa...

Livet är sannerligen inte en räkmacka. Förstår sorgen i det du missar i allt från det stora till det lilla och funderingarna över hur livet kommer bli framöver. En stor berg och dalbana där du far upp och ner med bra och dåliga dagar. Ett evigt kämpande.
Hoppas att den starkare dosen av medicin kan få dig att må bättre och att läkarna har gett dig rätt medicin för det som är fel!
Kram kram
Helena

uh-huh-me.com / Nettan sa...

Jag blir så ledsen av att läsa Bella. Och du, det är visst helt OKI att tycka synd om sig själv ibland! Så länge man reser sig igen är det oki och särskilt under dina omständigheter! Man måste få ur sig all sorg och ilska emellanåt för att kunna känna sig stark igen!

Jag hoppas att dina magproblem går över snart och att du kan återgå till din vanliga vardag!

Ha en underbar helg! KRAM!

Therese sa...

Skickar en stor varm kram med massa energi - jag har så mycket som jag mer än gärna delar med mig av.. Om inte annat så finns jag här om du skulle vilja skicka ett mail och bara prata av dig lite!! Hoppas nu att denna fredag känns bättre, att din kropp reagerar på ett bra sätt med lite starkare mediciner!! Krama om..

Anonym sa...

Hej på dig! Förstår att du mår pyton... Kämpa och krya på dig. Kramizzar från virriga - du vet vem... B

Annas inspiration sa...

Bella du är en kämpe! Du har rätt inställning till livet & är en stark tjej! :) Som du skriver måste man få vara ledsen på livet i bland men inte fastna i det.

Hoppas nu att det vänder snart & julkänslan kommer till dig med.

MÅNGA KRAMAR

Nilla Q sa...

Vad tråkigt att det är så jobbigt för dig. Hoppas, hoppas verkligen att du ska få må bättre snart och kunna njuta lite mer av tillvaron.

Många kramar

Pernilla

Postadress Torslanda sa...

Jag hoppas verkligen att det vänder för dig. Det är klart att det går upp och ner och att du blir ledsen när du inte mår bra. Jag tycker du är stark och kämpar på bra. Styrkekram till dig.