torsdag 8 november 2012

Att vara personlig och tankar kring bloggvänner...

 
För fyra år sedan ganska exakt på dagen började jag blogga, jag hade under en tid innan läst bloggar och kände att en egen blogg där jag kunde skriva om mina tankar och funderingar och även om händelser i livet som en dagbok var något för mig. Bloggandet har gett mig jättemycket och blivit en ventil i svåra stunder och en glädjekälla då jag kommit i kontakt med så fina människor som blivit mina bloggvänner som jag utan att ha träffat upplever att jag känner.
 
Tyvärr så känns det som att jag tappat lite av hjärtat o personligheten i bloggandet och inläggen är i dag ganska ytliga jfr med tidigare. Jag tror det beror på att många av de goa tjejer jag lärt känna här i blogglandia och som läst varandras bloggar i flera år nu mer eller mindre slutat blogga, den ena efter den andra har fallit bort då familjeliv, tidsbrist och tappad blogglust fått dem att sluta skriva. Bloggläsningen och våra kommentarer, omtanke och hälsningar hos varandra ersatte lite det sociala liv jag tidigare hade på gymmet efter jobbet eller på fik tillsammans med mina vänner på vardagarna så helt ärligt är det lite tomt och det lockar inte längre att lätta mitt hjärat på samma sätt då de många som läser är anonyma för mig.
 
Jag har under de senaste åren haft flera möjligheter att träffa några av tjejerna, men orken och även modet har svikit mig och det ångrar jag nu när jag ser hur goa vänner flera av tjejerna blivit med varandra. Jag blir lite ledsen på mig själv att jag inte längre är så öppen o social som jag var innan jag blev sjuk. Då hade jag inga problem med att träffa och lära känna nya människor, jag älskade det. Jag känner att jag blivit mycket mer tillbakadragen och visst lagom är alltid bäst, men jag känner mig inte längre lika bekväm och rädslan för att ha en dålig dag första gången jag skulle träffa en bloggvän har skrämt mig. Inser att jag behöver boosta mig själv vad det gäller självförtroende och självkänsla igen..
 
Hur det blir i fortsättningen med bloggandet återstår att se, skrivlusten finns och det är så kul att ha bloggen som en dagbok så jag tror nog att jag kommer blogga vidare även om allt fler övergår till Instagram och jag saknar ett gäng goa bloggerskor!! Inget behöver ju dock utesluta det andra :)
 
Kramar Bella ♥

10 kommentarer:

A House With A View sa...

Fint skrivet Bella!! Jag tycker att det är viktigt det du uppmärksammar, att INTE våga göra saker gör att livet går förbi... För någonstans är det vad som krävs, mod att våga, att bara göra, att bestämma sig för... Att våga stå ut i känslan att andra får ta en för den man är... Och det är ju inte helt enkelt, men den enda vägen att få nya erfarenheter och att bygga upp självkänslan!! Tänkvärt och fint inlägg!!

Stöööööööööörsta kraaaaamen aka

Charlie sa ... sa...

Fyra år är en lång tid...det hinner hända mycket med en själv och säkert med de som skriver eller skrev. Jag tänker på det ibland,man bygger en relation och vissa känns det som man känner. Man vill ses! Även om det kan vara pirrigt. Och att då tänka att några kan komma att sluta att skriva som man tycker om, det känns såklart.

Förändring är numera en norm i mitt liv. Jag märker att det går aldrig att helt slappna av, det är alltid något nytt som händer på tex arbetet. Fenomenet känns här på internet också. Nya kanaler kommer, folk tröttnar, prioriterar annorlunda.

Jag är glad att du skriver och att jag hittade till din fina blogg Bella!

Kram
Lotta

vitagavlar.blogspot.com sa...

Tänkvärt!
Kram Lisa

Majken sa...

ja visst är det så att man tycker att man känner bloggvänner & man saknar dem som faller ifrån som man haft en längre kontakt med :-)
För mig har bloggen blivit ett surogat för de jobbarkompisar jag inte har. Få vanliga enkla tips tanka & ideer som man får i fikarummet på jobbet. Det har blivit socialt för mig :-)

Jag hoppas du stannar kvar här i din blogg. Jag tycker det är roligt att ha träffat dig här & vill gärna behålla dig som bloggvän :-)

Ha en riktigt fin fredag!
Kram

Helenas loggbok sa...

Bella, du får absolut inte sluta blogga. Jag hoppas du ser mig som en av de där bloggvännerna som har haft kontakt under ganska lång tid. Du är den enda som läser min blogg som jag "inte känner på riktigt", men som jag ändå känner på ett speciellt sätt och ser som en fin vän. Hoppas vi kan ses i framtiden, när jag flyttar till Sverige. Som det är nu finns ju inte mycket tid eller tillfällen. Jag kan känna igen det där du skriver om att ta kontakten med folk. Vi har ju flyttat runt så mycket och nu senaste åren som utlandssvensk gör att man tvingas byta vänner både nu och då. I det här landet kan man ibland känna att man inte platsar i allt det ytliga och materiella, precis som i bloggvärlden. När någon slutar blogga eller slutar skriva kommentarer på sin egen blogg känns trist och man blir besviken, lite som när bästa vännen fick en ny bästa vän när man var liten. Det gör ont i det lilla blogghjärtat men något man får leva med.
Stor stor bamsekram från mig

Helenas loggbok sa...

En sak till... jag har ett boktips åt dig på min blogg. Jag uppskattar ju så mycket dina boktips och nu får du ett av mig!
Kram, kram
Helena

Kia sa...

Visst är det så att folk går vidare eller inte har tid eller känner att nu har de bloggat färdigt. Det är inget man själv kan påverka och för många kanske bloggen är en fas i livet. Jag börja när vi byggde om huset och sen har det bara fortsatt och jag tycker man ska skriva som man har lust. ibland kanske man blir mer personlig och andra gånger inte. Gör som du känner själv och en vacker dag tar du klivet ut och träffar någon från bloggen utan problem. : )

Ha en toppen fredag!
Kram Kia

Mia sa...

Hoppas verkligen att du fortsätter att blogga!! Älskar att kika in här .. Hoppas att vi kan fika irl någon dag.. Kanske på två fröknar eller leias... Kramar

Nazima sa...

Nej, du får inte sluta blogga, Bella! Jag tycker mycket om att kika in här och du låter så mysig och trevlig, så din blogg har kommit att bli en av mina stora favoriter.

Jag har förresten gett dig en bloggaward "I love your blog" där man kan uppmärksamma sina favoritbloggar.

Jag älskar mixen av allt som du skriver om, och du verkar så jordnära och naturlig,och att du bjuder in oss lite i ditt liv så att säga.och för att inte tala om alla goa hälsningar man fått i sin egen blogg från dig.
Jag blir alltid lika glad och varm i hjärtat när du skrivit något inne hos mig.

Det är så befriande, för du är så långtifrån alla s.k "skrytbloggar" som finns och som tyvärr drar till sig drösvis med läsare, där tjejerna inte gör nåt annat än sitter och klickar hem saker och ska visa upp allt de köper,och visa upp dagens kläder,man blir ju smått mörkrädd när tjejer i 30-40-årsåldern gör så här, en annan sak är när yngre gör så då många unga söker bekräftelse och uppmärksamhet.

Jag gärna velat träffa dig IRL, verkar som vi har en hel del gemensamt och verkar inte bo så värst långt ifrån varandra heller :-)

Stor kram, Nazima

Anonym sa...

SLUTA inte å blogga snälla Bella!! Det är så kul å kika in hos dig å se vad du haft för dig!! Annars vet jag ju inte alls vad som händer i ditt liv.

Kram

/Karin