tisdag 13 november 2012

Syftet med träning...

 
Jag har alltid varit fysiskt aktiv och älskat att träna i olika former. Sist jag stod på trampmaskinen nere i källaren för att värma upp innan jag gjorde övningarna jag fått av sjukgymnasten slog det mig av vilka olika anledningar jag tränat genom livet. Som barn o ungdom spelade jag bl a fotboll och handboll och tränade för att bli så bra som möjligt och för att det var roligt. Någonstans i tonåren försvann glädjen i träningen då anorexian tog över mitt liv och jag var fysiskt aktiv med syftet att gå ner i vikt. Sjukdomen gjorde sedan att jag under flera år inte kunde och fick vara aktiv över huvudtaget. Efter studenten gick en av mina högsta önskningar i uppfyllelse under sjukdomstiden, jag kunde börja spela handboll igen. Många var skeptiska och rädda för att jag ville spela av fel anledning och det känns så gott så här i efterhand att min magkänsla stämde. Jag fixade det, och träningen hjälpte mig i mångt och mycket tillbaka till livet igen. Det sociala livet blev bättre då jag träffade lagkompisarna och träningen gjorde mig hungrig och jag fick tillbaka matlusten och såg till att jag fick i mig det jag skulle och började tycka mat var gott igen. Kan idag inte förstå och bli klok på hur tokiga tankar och känslor man får när Herr tyrann Anorexian sätter klorna i en.

När jag slutade spela handboll började jag träna på gym och träningen var under många år det perfekta sättet att koppla av efter arbetet, en glädjekälla, jag har aldrig riktigt förstått hur man får tvinga sig till gymmet, det är ju jättekul att träna och det perfekta sättet att lära känna nya vänner när man var ny i stan.
 
När jag för sju år sedan återigen blev sjuk och kroppen började bråka med mig på olika sätt så fick jag återigen sluta träna och det har hela tiden varit en saknad att inte längre få gå till gymmet, men bassängträningen och sjukgymnastiken har till en viss del fyllt den saknaden sista året och idag tränar jag för att kroppen behöver det, för att kroppen ska bli stark och rörlig och inte sämre än den är idag och det måste väl ändå vara den bästa anledningen till fysisk aktivitet. När jag gick på smärtskolan för ett par år sedan pratade ledare mycket om hur viktigt det är att röra sig för hjärtats skull även om man är sjuk och har värk. Hjärtat måste få sin träning liksom skelettet även om man inte är överviktig och det tror jag många glömmer. Alla behöver motion, både konditions och styrketräning för kroppens bästa!!

Kramar Bella ♥

8 kommentarer:

cecce sa...

Vilket bra och peppande inlägg. Och klokt!! Tack:-) Behöver lite träningspepp och min kropp lite rörelse. För hälsan och hjärtats skull:-)

Tack för att du delar med dig av din livsberättelse!

Kram Cecce

Vardagslyx sa...

Jag känner också att jag mår så himla bra när jag tränar, inte minst psykiskt sett, även om kroppen känns bra, den med. Har haft perioder när jag inte kunnat träna pga sjukdom och då längtar man efter det som mest. Förstår att det måste vara tråkigt för dig som varit så aktiv att vara begränsad på det sätt du är nu. Bra ändå att du ändå kan uppskatta den träning du ändå kan göra.
Du skriver tänkvärda och kloka saker!

Kram Pernilla

Nazima sa...

Tack för att du delar med dig din livsberättelse.Jag tyckets man mår så fantastiskt bra i själen efter ett träningspass, att få rensa tankarna och få ny energi. Sista tiden har det mest blivit raska promenader och Zumba pga mycket med jobb annat. Kramar

Lotta sa...

Så rätt! Att röra på sig för att må bra, trivas, hålla hjärtat igång.

Precis som cecce tycker jag det är så fint att du delar med dig. Du skriver enormt bra Bella!

Blir glad att läsa att du har hittat tillbaka till träningen även om inte är exakt på samma sätt som tidigare.

Kram!
Lotta

Kia sa...

Jag har själv inte varit i den situationen men det är en skev verklighetsuppfattning som man ser på sin kropp när man är sjuk.
Men träna för att må bra, kroppen mår bra av rörelse och den är gjord för det. Man blir piggare och orkar mer.

Ha en toppen dag!
kram Kia

Kia sa...

Ps. Du skulle sett A´s handbollsmatch! Såå kul och spännande. : )

Kram

Mickis sa...

Har svårt med träning pga sjukdommen.. men jag promenera mycket.. flera promenader varje dag och det är ju oxå ett träningssätt...

Skönt att du känner att sjukgymnastiken gör dig så gott!

Ja när Anorexia tar över så försvinner det "sunda förnuftet" Skönt att du tog dig ur det :-)
kram

Anne-Lie sa...

Ja vi är många som har varit under herr Anorexis våld, men tyvärr är det bara man själv som kan bestämma. Men man måste ha stöd från nära o kära för att orka, strida!
Anne-Lie
Ps skoj att få träffa dig ds