torsdag 26 augusti 2010

En bekymmersfri barndom borde vara en självklarhet...


Mina vänners barn ger mig alltid en dos med positiv energi när jag träffar dem, igår mötte jag upp mina vänner E & Å för en trevlig lunch på stan. Deras små söta barn var så klart med, här ser ni lilla E som har på sig sin prinsesskrona som jag hade köpt med till henne som tack för att hon varit så snäll och matat våra fiskar när vi var på semester i somras, hennes goa mamma vattnade och tog in posten och fick en vinflaska för besväret, TACK!!

Å:s lille A fick både en och två pussar av sin första beundrarinna igår, är de inte för söta...

Hade turen att få låna lille A en stund i söndags, vi lekte i babygymmet och var ute och promenerade i det fina sensommarvädret, så jag har fått en rejäl dos av bebismys senaste dagarna...

Mitt bästa sätt att samla positiv energi på är som jag skrivit tidigare att umgås med mina vänners barn, ibland är det gråt och skrik, ibland är det gos och glada skratt, precis som det är i livet. Kan inte låta bli att reflektera över hur bekymmersfritt livet är som liten, tänk att ha som största problem att man inte får igenom sin egen vilja ibland eller att man har ont i munnen för att man håller på att få tänder och vad skönt det måste vara att bara skrika högt när magen kurrar och så serveras det mat inom kort. Enkelt och bekymmersfritt är så vi vuxna ser på hur barn har det under sina första levnadsår, men är man liten så är nog en ond tand, en dum mamma som inte låter en klättra i trappor säkert en riktigt elak person som ju förstör det roliga så det kanske egentligen inte är förrän man blir vuxen man riktigt förstår att man borde uppskattat de bekymmersfria barnåren lite mer än vad man gjorde när man sprang runt på spralliga små barnsben...

Mina vänners barn har de bästa av uppväxter med föräldrar som bryr sig och som alltid sätter sina barns behov i första hand, liksom mina föräldrar gjorde med mig och min bror. Jag hade förmånen att växa upp med både närvarande föräldrar och hade alla mina Mor- och Far föräldrar i livet ända fram tills jag var 16 år. Är tacksam för det och uppskattar det extra mycket när mina tankar förflyttas till de barn som inte får den start i livet som alla borde vara garanterade. Tänk så många barn det är som far illa, som växer upp i missbrukarhem och som utsätts för sexuella övergrepp och våld av närstående, jag bara ryser när jag tänker på hur ond och grym verkligheten är mot många stackars hjälplösa barn.

Varken du eller jag kommer kunna förhindra att inget barn far illa, men vi kan vara vaksamma och uppmärksamma och ingripa om vi ser eller hör något som inte verkar vara som det ska, det tycker jag är vår skyldighet för ett barn mindre som far illa och blir märkt för resten av livet är trots allt en person som kan få bättre förutsättningar till ett humanare liv.

Sitter här och skriver med en trött liten E i mitt knä och mysigare blir det inte, vi sitter och tittar lite på tv då knotten var alldeles för många ute nu när klockan närmar sig 20. E:s pappa hjälper oss att bila ner vår yttertrappa inför morgonens grävning så jag hade turen att få vara barnvakt en stund ikväll!
Ta hand om Er!!
Kramar Bella ♥

3 kommentarer:

Marie sa...

Inte bara en självklarhet, utan även en rättighet!!
Ibland funderar jag: när det gäller adoptioner synas de blivande föräldrarna in i minsta detalj, medan "struliga" människor kan "skaffa" barn hur lätt som helst. Finns nog många alkohol- och/eller drogmissbrukare som förstört sina barn, barn som inte vet hur det är att ha en harmonisk uppväxt.

Verkar som du haft en mysig dag!
Kram

Ann-Louise sa...

Tack för din omtanke. Just barn som har det svårt är en del av anledningen varför jag har mycket just nu, har en del sånt på jobbet. Kommunen sparar in och det får ju effekter....sjukt.
Hoppas du får en bra testperiod sen och att du kan få ersättning för dina 25%.

Kram och fín design på bloggen!!!

uh-huh-me.com / Nettan sa...

Väldigt träffande text för min del utan att gå in på för mycket detaljer. Jag kan önska ibland att jag hade haft en barndom

Sen har det också gjort mig till den jag är idag så om man ser det så vill man inte vara utan mer än 18 års rent helvete men ja, svårt det där :/