Tankar en måndagkväll...

Efter en natt med dålig sömn och en dag på jobbet har jag nu landat i soffan framför tv:n och veckans Cockalong. Har värk i mina stela händer, smalbenen är svullna, stumma och ömma och kroppen skriker högt att den inte mår bra. Det är fortfarande mycket tankar som snurrar runt för mig. Vill ha harmoni, glädje och lycka i mitt liv igen, har tappat lite gnista, och känner ett stort behov att få vara ledsen och gråta, tror inte jag riktigt rivit muren jag byggt upp den sista tiden när jag fokuserat allt på att orka med jobbet och stängt av alla andra tankar och känslor. Tror inte riktigt jag vågar släppa helt för då är jag rädd för att klappa ihop och det tänker jag inte göra, men det har varit nödvändigt att verkligheten kommit ikapp nu och jag är glad att den i alla fall delvis kommit nu och att jag inte gått längre och stängt av då det blivit mer att bearbeta.

Är inte så nere att jag tappat lusten och viljan till att göra saker och även om det är trögt att komma upp på morgonen så är det inte av ovilja till att ta tag i dagen utan för att jag är så trött i kroppen, vill ju göra mer än jag klarar av... Och det är nog viktigt att inse och acceptera att jag inte kan göra allt jag vill, även om det tar emot...

Vill ibland bara skrika ut min frustration och ilska över allt som är jobbigt och tomheten får mig i nästa stund att vilja sitta och stirra i tomma intet och bara låta tankarna komma och gå. Funderar på framtiden och hur den kommer se ut och jag vet att det kommer krävas mycket styrka från min sida för att komma dit jag vill, hoppas och vill tro att jag kommer hitta den styrka som krävs och att livet kommer att bli så som jag hoppas på, det kommer inte vara en enkel resa, men med stark vilja går mycket, och jag vill...