söndag 18 oktober 2009

När verkligheten tränger sig på...

Känns som om verkligheten gjort sig påmind den sista tid. När jag gick upp i tid på jobbet till 75 procent hade jag 110 % fokus på att klara av det och la all min energi på att orka med att arbeta 6 timmar vare dag och helgerna gick åt till att vila för att orka upp på måndag morgon igen. Jag stängde även av det mesta som hade med tankar och känslor att göra och det vet vi ju alla att det inte är en speciellt bra metod då verkligheten alltid kommer i kapp, förr eller senare.

Verkligheten och mina tankar har kommit ikapp mig nu och jag mår ärligt talat inget vidare, det är så mycket tankar som flyger omkring i mitt huvud. Känner mig tom, orkeslös, ledsen, ensam, frustrerad och fundersam och saknar livet och friheten att orka leva. Känner en konstant frustration över saker jag inte fått gjort, skulle jag kunnat gjort mer när jag fick avslag från Försäkringskassan t ex. Jag är inte den personen jag vill vara när det kommer till handling för att min ork begränsar mig. Jag skulle behöva göra allt ifrån att putsa fönster till att köpa nytt smink, skulle vilja fortsätt måla här hemma och fått tummen ur och skickat iväg det där födelsedagskortet, ringt det där telefonsamtalet som jag inte orkade ta tag i.

Det har kommit ikapp mig att jag inte orkat umgås med mina vänner och fått den positiva energin som det innebär, att jag inte orkat ta tag i de projekt jag vill göra här hemma och fått se förändringen, jag känner en känsla av att inte vara värdelös, men otillräcklig för att kunna göra mig själv nöjd med den jag är. Jag saknar min frihet, jag saknar möjligheten att kunna jobba mer och tjäna mera pengar, inte för att pengar löser eller tar bort bekymmer, men det underlättar livet och ger dig större möjlighet att förverkliga både små och stora drömmar.

Funderar på vad det ska bli av mitt liv, har drömmar och visioner om hur jag vill att det ska vara, vill få ut så mycket mer av livet än vad jag får här och nu och det är frustrerande, t o m min blogg har blivit rent ut sagt skittråkig...

Försöker intala mig själv att det vänder, har trots att livet har och är tufft haft humöret med mig länge nu och jag vet att det inte är det minsta konstigt att jag känner så här vissa perioder, önskar bara så att jag hade ork att göra saker som får mig att må bra som att träna, pyssla hemma och umgås mer med mina vänner. Det som känns jobbigt är att jag inte kan göra så mycket mer än det jag redan gör för att må så bra som möjligt. Funderar på att sätta mig och skriva listor på saker jag vill göra, bör göra, måste ta tag i och en önskelista på saker till vårt hem, till mig själv och sen sätta upp små mål utifrån listorna...

Viljan finns och jag tänker inte ge upp utan fortsätta kämpa för ett så bra liv som möjligt, men ibland känns det tungt, och det jag blundat för och stängt av en tid har kommit kapp och gör desto ondare just nu, men det är väl bara att fortsätta att kämpa framåt för ett bättre och mer innehållsrikt liv!!

5 kommentarer:

milla-andante sa...

Åh goa du... bakslag är så tråkiga när de kommer... det ända som är positivt med dem att ju fler de blir desto bättre blir man på att känna igen dem och klara sig igenom dem. Det gör man, även om det inte känns så under tiden. Hoppas innerligt att du hittar vägen riktigt snart!
Kram från en som också tappar kompassen emellanåt...
Tack för din omtanke om mig mitt i allt!
KRAMAR

jessi sa...

låter jobbigt. Mitt tips är att prioritera bort alla måsten, det behövds ej fixas, renoveras o städas så mycket. och den orkar du har gör saker som får dig att må bra, umgås med vänner o familj. Du jobbar 75% trots svår sjukdom, jag tycker det är otroligt imponerande o något du borde vara stolt över!
Du kanske måste acceptera att du inte kan göra så mycket som du vill, det är inget nederlag heller utan det är bra att man inser sina begränsningar. Annars är man alltid missnöjd på sig själv.
Att både acceptera nuet och läget men att ha hopp om bättre framtid är en svår balans.

Stor kram till dig!

Helenas loggbok sa...

Hej Vännen!
Åh vad ledsen jag blir när jag läser hur du känner dig. Livet är ju ups and downs och det är ju skittrist när man ibland hamnar "där nere", speciellt på grund av sjukdom. Jag förstår att det känns skittrist att behöva lägga all sin energi på jobbet, för när det är avklarat finns ingen ork kvar.

Vill bara att du ska veta att jag tänker på dig och glöm inte bort allt ni har gjort i huset. Det är inte ens många "friska" som har mäktat med det ni har gjort den senste tiden i ert nya hem.

Massor av bamskekramar
Helena

Susanne sa...

Tråkigt att du känner som du gör, inte roligt att bli tvingad att jobba mer än vad man orkar :o( Man vill ju gärna kunna göra lite annat också!!! Som sagt så finns det inga måsten då du är ledig, det är mitt tips just nu ;o)
Jag tycker inte din blogg är tråkig, tvärtom :o)

Kram på dig

Viktoria sa...

Usch då...inge roligt när man känner så. Nu är inte jag i samma sitvation men jag har alltid hafta höga krav på mig själv som gjort att jag ibland tar vatten över huvudet. Då kommer oxå känslan av att man är otillräcklig osv.

Men man får förska ta en sak i taget! Sen behöver man inte göra ALLT på en gång,låt det ta sin lilla tid!

Vet inte om jag kan ge några klocka eller snälla råd men hoppas bara att du ska må bättre!!