När verkligheten tränger sig på...

Känns som om verkligheten gjort sig påmind den sista tid. När jag gick upp i tid på jobbet till 75 procent hade jag 110 % fokus på att klara av det och la all min energi på att orka med att arbeta 6 timmar vare dag och helgerna gick åt till att vila för att orka upp på måndag morgon igen. Jag stängde även av det mesta som hade med tankar och känslor att göra och det vet vi ju alla att det inte är en speciellt bra metod då verkligheten alltid kommer i kapp, förr eller senare.

Verkligheten och mina tankar har kommit ikapp mig nu och jag mår ärligt talat inget vidare, det är så mycket tankar som flyger omkring i mitt huvud. Känner mig tom, orkeslös, ledsen, ensam, frustrerad och fundersam och saknar livet och friheten att orka leva. Känner en konstant frustration över saker jag inte fått gjort, skulle jag kunnat gjort mer när jag fick avslag från Försäkringskassan t ex. Jag är inte den personen jag vill vara när det kommer till handling för att min ork begränsar mig. Jag skulle behöva göra allt ifrån att putsa fönster till att köpa nytt smink, skulle vilja fortsätt måla här hemma och fått tummen ur och skickat iväg det där födelsedagskortet, ringt det där telefonsamtalet som jag inte orkade ta tag i.

Det har kommit ikapp mig att jag inte orkat umgås med mina vänner och fått den positiva energin som det innebär, att jag inte orkat ta tag i de projekt jag vill göra här hemma och fått se förändringen, jag känner en känsla av att inte vara värdelös, men otillräcklig för att kunna göra mig själv nöjd med den jag är. Jag saknar min frihet, jag saknar möjligheten att kunna jobba mer och tjäna mera pengar, inte för att pengar löser eller tar bort bekymmer, men det underlättar livet och ger dig större möjlighet att förverkliga både små och stora drömmar.

Funderar på vad det ska bli av mitt liv, har drömmar och visioner om hur jag vill att det ska vara, vill få ut så mycket mer av livet än vad jag får här och nu och det är frustrerande, t o m min blogg har blivit rent ut sagt skittråkig...

Försöker intala mig själv att det vänder, har trots att livet har och är tufft haft humöret med mig länge nu och jag vet att det inte är det minsta konstigt att jag känner så här vissa perioder, önskar bara så att jag hade ork att göra saker som får mig att må bra som att träna, pyssla hemma och umgås mer med mina vänner. Det som känns jobbigt är att jag inte kan göra så mycket mer än det jag redan gör för att må så bra som möjligt. Funderar på att sätta mig och skriva listor på saker jag vill göra, bör göra, måste ta tag i och en önskelista på saker till vårt hem, till mig själv och sen sätta upp små mål utifrån listorna...

Viljan finns och jag tänker inte ge upp utan fortsätta kämpa för ett så bra liv som möjligt, men ibland känns det tungt, och det jag blundat för och stängt av en tid har kommit kapp och gör desto ondare just nu, men det är väl bara att fortsätta att kämpa framåt för ett bättre och mer innehållsrikt liv!!