lördag 20 oktober 2012

Vasamuseet och höstpromenad i huvudstaden...

 
Himlen var grå och regnet hängde i luften efter lunchtid i måndags när vi strosade runt i Stockholm och bestämde oss för att ta båten ut till Djurgården...

 
Skeppsholmen i höstskrud...
 
 
Näst intill tomma båthamnar påminner om att sommaren är ett minne blott...
 

 
och på Grönan hade lugnet lagt sig efter sommaren och den enda aktivitet på nöjesfältet nu var ombyggnaden inför nästa säsong...


Vårt mål med båtturen ifrån Slussen var Vasamuseet...

 
Detta var mitt första besök på museet och har ni inte varit där rekommenderas absolut ett besök vid nästa besök i huvudstaden...

 
Skeppet sjönk den 10 augusti 1628 på sin jungfrufärd på Stockholms ström då fartyget bara av en lätt vind fick slagsida och tog in vatten i kanonluckorna pga av att skrovet var för smalt och högt och barlasten i kölen var för lätt...
 
 
 Med tiden glömde de flesta bort var fartyget låg, på 1920-talet lämnade en grupp dykare in en ansökan om att få spränga vraket och bärga den svartnande eken men ingen sprängning utfördes. På 50-talet började privatforskaren Anders Franzén leta efter Vasa. Han visste att träfartyg bevarats i Östersjöns bräckta vatten. I saltvatten förstörs skepp av trä snabbt av trämask...
 
 
 Handlingar som hjälpte Anders Franzén att hitta skeppet Vasa finns bevarade och visas på museet...
 
 
Inget vanligt modellskepp...
 
 
 Forskningen kring vilka färgpigment som används vid målningen av alla skulpturer och ornament var framgångsrik och man vet idag vilken färgsättning båten hade i originalskick... 

 
Fartyget hade helt fantastiska utsmyckningar...

 

och det var intressant att kunna jämföra originalskeppet med modellen där alla utsmyckningar var målade i originalfärgerna...
 
 
1957 inledde marinens dykare arbetet med att bärga Vasa och dykarutrustningen som användes var i ett enda stycke i tjockt kanvastyg med mellanlägg av gummi och kopparhjälmen med fönster skruvades fast i bröstplattan, dräkten väger närmare 100 kg...

 
Vasa hade 120 ton sten som barlast. Det var för litet för att skeppet skulle klara ens en lätt vindby. För hårt väder krävdes betydligt mer barlast, men då hade skeppets kanonportar kommit för nära vattenytan. Skrovet borde varit något djupare och bredare för att mer barlast skulle fått plats...


Att dyka på 1600-talet var inte lika enkelt som idag. Det fanns inga våtdräkter, syrgastuber eller cyklop. Så när Albrekt von Treileben ville hämta upp kanonerna från Vasa på 1660-talet fick hans dykare använda sig av dykarklockor...
 


Dykaren står inuti klockan, och när klockan sänks ner fylls den inte med vatten trots att den är öppen på undersidan, detta på grund av ytspänningen. Dykaren sänks ned med en egen liten luftbubbla, kan man säga. På Vasamuseet finns en modell av en dykarklocka som man får prova att ställa sig i...

 
Efter ett givande besök på Vasa-museet gick vi en promenad ute på vackra Djurgården...


och lagom tills vi kom till Strandvägen öppnade himlen sig och vi gick med raska steg mot ett mysig italienskt café där vi köpte varmt te och kaffe på vägen tillbaka till hotellet...
 
Kramar Bella ♥

3 kommentarer:

Mickis sa...

Vilken mysig dag i Stockholm :-)
Otroligt fina bilder från Vasamuséet :-)

Häftig dykklocka :-)

Ha en fin lördag!
Kram

Lotta sa...

Finaste Stockholm! Vasa är en favorit och jag har varit där många gånger. Får inte missas!

Fina bilder Bella och jag får längtan tillbaka.

Kram och ha en skön lördag!
Lotta

Kia sa...

Vi var där förra året när sambon fyllde år, han hade nämligen inte varit där och ville dit. Vet inte hur han missat det då jag har varit där med skolan flera ggr.

Ha en toppen lördag!
Kram Kia