söndag 2 februari 2014

Ett sista farväl...

 
Det var en kylslagen vinterdag, ett vitt snötäcke på marken och lätta snöflingor som yrde utanför kyrkan när vi i fredags samlades för att ta farväl av vår älskade och saknade Farmor som för tre veckor sedan somnade in. Det var så vackert inne i den gamla röda träkyrkan och alla tända ljus gjorde att det kändes varmt och välkomnande när vi gick in. Kistan var smyckad med röda rosor och vit brudslöja från mina föräldrar och framför kistan stod en bukett med likadana blommor, Farmors favoriter, från oss barnbarn med texten "Tack Farmor för alla fina år vi fick tillsammans" och bredvid den blommor ifrån övrig släkt och vänner.
 
Tårarna ville aldrig ta slut under den fina minnesgudstjänsten för Farmor där jag framför allt tar med mig den vackra solosången av en kvinnlig solist som med fantastisk röst sjöng "Som en bro över mörka vatten" och avslutade med "Ave Maria"och representanten ifrån begravningsbyråns avslutande ord. Det var samma representant som vid Farfar, Mormor o Morfars begravningar och då han förstod hur mycket Farmor betytt för oss barnbarn vände han sig till mig och min bror och hans personliga ord om hur vi som barn krupit upp i Farmors knä, hur vi delat glädjen i livet och om saknaden och sorgen vi har nu träffade rakt i hjärtat.
 
Tar med mig begravningen som ett sista fint och tårfyllt minne av Farmor.

Vila i frid och tack för allt
 
Kramar Bella 

12 kommentarer:

Nazima sa...

Så vackert skrivet och fint farväl av er farmor.
Mina morföräldrar dog före respektive efter att Knut föddes och saknaden efter dem finns fortfarande även om man mest tänker på alla fina minnen man har av dem.
Stor kram till dig!

Charlie sa ... sa...

Blir tårögd av att läsa Bella.

Ser allt framför mig.

Saknaden går aldrig bort. Alla minnen bär man med sig i hjärtat.

Så vacker minnesgudstjänst ni har haft!

Varm kram
Lotta

HOUSE of ADELA sa...

Sitter också med tårar i ögonen när jag läser det fina du skrivit...
Så sorgligt men så fint.
Livet är sorgligt på så sätt att man önskar att man kunde ha alla kvar för evigt...men de ljusa minnena får finnas kvar och jag försöker påminna mig själv dagligen om att leva i nuet och njuta av det som är nu.
Skickar en stor varm kram till dig ♥

Adela

Åsa sa...

En stor kram till dig min kära vän! Förstår att det är en tuff tid. Hör gärna av dig om du vill! Kram kram. Åsa

Postadress Torslanda sa...

åh förstår precis. när min farmor dog så var det hemskt för mig. kram till dig.

Kia sa...

Vilket fint avslut ni fick.

Kram Kia

cecce sa...

Så vackert och så sorgligt! Låter som en fin och värdig avslutning på ett vackert liv.
Förstår att saknaden är stor!!

Varm kram Cecce

Anne-Lie sa...

Så fint du skriver! Jag orkade aldrig skriva om den tragiska MC olyckan som min man var med om, och hans bästa vän gick bort i den olyckan i våras. Det var så oerhört jobbigt, med allt som var. Ta avsked och sedan begravning av en nära vän, det satte spår i hela vår familj. Många tårar har runnit, och tankar som har etsat sig fast i mig för alltid. Var rädd om dig!

Snäckskalsdalen. sa...

Svåra stunder. Det går aldrig riktigt över, men det mattas en aning......hoppas jag.
Kramar
Agneta

Villa Ell sa...

Så fint och sorgligt på samma gång!
Man kommer alltid att sakna dom, men man lär sig leva med sorgen! Vissa dagar saknar jag ihjäl mig efter min mamma! Men dom är där någonstans och ser oss varje dag!
Ta hand om dig
Kram Sandra

A House With A View sa...

Åh vad sorgligt... och samtidigt en naturlig del av livet... Vad fint du skriver! Och här sitter jag alldeles berörd...

Många styrkekramar från aka

alegni sa...

Varmt deltagande i din stora sorg, Bella.
Kram
Ingela