Koh Kho Khao på två hjul...

Öns nordvästra udde där vågorna från öst och väst bryts blev vårt första stopp på vår moppetur runt ön i söndags...

Efter några kilometer längs öns vägar förbi småsjöar och djur som stod och betade längs med vägkanten...

kom vi fram till en näst in till öde strand vilket var precis vad vi sökte...

efter en hyfsat ansträngade, men kul och spännade färd på stranden där det gällde att hålla balansen så gott det gick genom att inte komma för långt ner på stranden så att havet sköljde över oss, men samtidigt inte för högt upp då sanden där var alldelse för torr och mjuk för att köra i...

Nöjda med att ha hittat en riktigt vacker och härlig strand att sola på passade så klart sambon på att leka lite extra med vår moppe, tror bestämt han mindes tonåren, det är ju bara 17 år sedan han fyllde moppe...

I min ljusrosa hjälm är jag mer intresserad av att så fort som möjligt komma i vattnet för att svalka mig än att köra moppe, även om jag kan erkänna att det var rätt kul att spinna loss i sanden, var ju tvungen att prova ;)

Ni kan vara lugna det finna inga nästan 2 meter långa huliganer som angriper er på Koh Kho Khaos stränder, detta är sambon som slutat leka med moppen och nu är en ansvarstagande 32-åring som är på väg att ordna parkeringsplats för moppen samt något att fästa våra medhavda "parasoller" i...

moppen parkerades med stödet på en nergrävd coccosnöt, uppfinnigsrikedomen är det inget fel på :)

Mary Popppins släng dig i väggen, här använder vi paraplyerna på vårt sätt...

Inte ofta man tycker det är skönt att solen går i moln emellanåt, men här nere är det helt okej om inte annat tror jag våra vinterbleka svenska kroppen gillar det...

Nu har både jag och sambon hud som tål solen bra och vi blir båda alltid bruna och bränner oss sällan, så vi är inte så vinterbleka längre... Kan dock erkänna att jag inte trodde jag varken kunde eller skulle bli så brun som jag är då vi varit väldigt försiktiga och har smörjt oss ordentligt hela tiden, men det är verkligen så sant att det lönar sig att ta det lugnt i början (tack älskling ;) har sett mer än en skandinavsik kräfta här nere och jag är glad att inte vara en av dem utan trivs bra som pepparkaksgumma...

När magen kurrade stannade vi till här för lunch...

och även om det inte ser mycket ut för världen så ät vi i den här hyddan de godaste nudlarna någonsin...

Med mätta magar åkte vi vidare och efter vad som kändes som en halv evighet på en skakig smal grusväg kom vi fram till en liten "fiskeby", det var tre hus där fiskefamiljerna satt samlade i sina trädgårdar och en man satt på stranden (ni ser honom till vänster på fotot) och gjorde tyngder till fiskenäten genom att fylla pet-flaskor med sand..

Hummer/Kräfttinorna stod uppradade inför kommande fisketurer...

Så avsides, men så vackert och så långt ifrån turismen man kan komma, vi frågade självklart om vi fick gå ner på deras strand, men någon engelska kunde inte någon av dem, men glada miner och nickande när vi pekade på stranden gjorde att vi förstod att det var okej att gå ner och titta...

På väg från fiskebyn fick vi se en anlagd trädgård med ett litet tempel i och blev så klart nyfikna vad det kunde vara...

Här ser ni grusvägen vi åkte på och en skylt som visar att här finns Taa Kleay Garden, vi gjorde en avstickare och körde ner för att se vad det kunde vara för något...

Vi kom ner i en stor trädgård med tre bungalows och möts av en gammal man som inte kan ett ord engelska, men vi förstår så mycket som att det finns lite dricka att köpa, så med teckenspråk och nickningar beställer vi varsin vattenflaska, vattenflaskan var från -09... (kanske inte så många som hittar hit...)

Vi satte oss till "bords" och den goa gubben kommer springandes med två Hello tidningar på thailänska och vi sitter och är lite lagom konfunderade över vart vi hamnat, hade det inte varit så mycket knott så hade vi gärna suttit kvar längre än vi gjorde, en stund i hängmattan blev det innan vi åkte vidare på vår lilla upptäcksfärd på ön...

Ett av öns två tempel...

Ön drabbades hårt av tsunamin, men här ser ni en pir som byggts upp efter den tragiska händelsen för fem år sedan....

Den är byggd för att kunna klara en ny våg...

och med hjälp av pengar skänkta av folket i Schweiz...

Thailändska räkodlingar...

Cashewnötsodlingar...

Annansodlingar...

Vid öns andra tempel såg vi buddhistmunkarna utföra sitt dagliga trädgårdsarbete iförda sina orangefärgade kläder, tyvärr fick jag ingen bild på dem utan bara på buddhastatyn i trädgården...

Vi avslutade vår rundtur med ett snabbt besök i hamnen för att tanka upp vår moppe och på väg tillbaka till hotellet gjorde vi ett stopp vid den här evakueringsplatsen som byggts för att öns befolkning ska kunna ta sig hit om vi tråkigt nog skulle behöva uppleva en ny tsunami...

Över hela ön finns nu skyltar uppsatta som visar var närmaste uppsamlingsplats finns vid en evetuell naturkatastrof och vad vi har förstått är tanken att folk via öns "rescue"-väg ska ta sig hit, till denna byggnad som är byggd för att stå emot "allt". Det finns varningstorn uppsatta med 6-8 megafoner i varje runt hela ön för att befolkningen ska kunna varnas i tid. Vi har inte pratat med någon om hur tsunamin drabbade ön då man inte känner sig helt bekväm i att fråga öns befolkning om det då det med tanke på att ön har 700 fast boende nog inte finns någon här vars familj inte drabbades av den fruktansvärda vågen på ett eller annat sätt...

En intressant och givande dag som absolut varit en av resans höjdpunkter!!!