onsdag 19 augusti 2009

Avslag..

Fick det tråkiga beskedet idag att min överklagan inte ändrat Försäkringskassans beslut att dra in min sjukpenning, de grundar beslutet på att jag inte uppvisat ett sjukintyg som visar på att jag blivit betydligt sämre sen i december då jag träffade läkaren nere på Aktiv Arbetsmedicin i Göteborg.

För att göra en lång sjukdomshistoria kort så blev jag vid årskiftet 05-06 sjuk, min kropp sa då ordentligt stopp efter att jag haft det tufft med både det ena och andra under en längre tid, min kropp reagerade med att jag fick upprepade infektioner i hals, öron, bihålor och lungor som inte ville ge med sig, var sjukskriven helt i nästan ett halvår och började sedan jobba mig uppåt i tid, prover som togs visade inte längre på någon infektion, men jag var förlamande trött och hostade konstant mm blev helt enkelt aldrig riktigt bra. Fick tillslut efter att ha skrikit högt och fått höra av läkaren på vårdcentralen att proverna inte kommer visa något och att detta är det sista jag gör för dig igenom att det skulle tas ett mycoplasaprov på mig. Provet var positivt och jag fick en förklaring till min trötthet då, jag fick sedan upprepade mycoplasma infektioner efter detta och min kropp har haft svårt att läka. Jag fortsatte att kämpa på och ökade i arbetstid och jobbade mig trots att kroppen gav tydliga signaler om att den inte mådde bra upp till 75 % sommaren -07. Tyvärr så gick jag upp i tid för snabbt och fick som så många bakslag. Hösten -07 var det tvärstopp och jag blev helt sjukskriven mot min vilja. Men jag insåg till slut att jag inte hade något val och var sedan helt sjukskriven i drygt ett år innan jag förra hösten började arbetsträna och har därefter stegvis jobbat mig upp till 50 % i arbetstid. Mina mycoplasmainfektioner är borta, men min trötthet och värk i kroppen finns kvar och i december konstaterades det att jag lider av Kroniskt trötthetssyndrom, fibromyalgi och IBS. Sjukdomar som jag utvecklat pga av alla infektioner jag haft senaste åren. Sjukdomar jag kommer få leva med...

Under hela den här sjukdomstiden har det varit väldigt svårt att få hjälp på vårdcentralen, då jag inte varit det där enkla fallet man ger en antibiotikakur och så är bra har det varit svårt att hitta en läkare som velat hjälpa mig, detta har fått till följd att mina sjukintyg inte uppfyllt Försäkringskassans krav hela vägen trots att jag varit sjuk. Att träffa på läkare som inte kan uttrycka sig rätt kan få väldigt tråkiga följder och det är det som nu skett. I december förra året ville Försäkringskassan ha en second option pga de bristfälliga sjukintygen och skickade mig till Aktiv Arbetsmedicin för att en läkare där skulle göra en bedömning av mina journaler och se vilken typ av undersökningar etc som skulle göras för hitta en orsak till att jag fortfarande var så trött och hade min värk då jag haft så svårt att få hjälp på vårdcentralen. Detta var innan jag fick mina diagnoser ska tillägas. Det som händer är att jag kommer dit och läkaren har inga journaler att utgå ifrån och bemöter mig på ett sätt som inte är okej, så här skrev jag dagen jag varit där...

Fick i alla fall ett utlåtande från henne när hon till slut fått journalerna och då hon i dem inte hittade något som tydde på att jag var sjuk så ansåg hon att jag inom ett par månade skulle jobba heltid, hade precis börjat arbeta 25 % december efter min arbetsträning, men det var ju det som var problemet att vårdcentralen inte lyckats hjälpa mig och hon skulle ju komma fram till hur jag skulle fortsätta att utredas för att få en förklaring till varför jag mådde som jag gjorde. Detta beslut som hon tagit är det som väger tyngst för Försäkringskassa, som ju köpte en tjänst av denna privata läkarmottagning som i sitt väntrum hade broschyrer som berättade att 75 % av de patienter som varit hos dem inte längre var sjukskrivna, nej men kanske arbetslösa...

Vill inte låta bitter, men det känns så tråkigt att i avslaget så står det att trots din diagnos (som jag sedan fått genom att jag efter ett tips från en läkare på vårdcentralen själv såg till att jag kom till Gottfriesmottagningen i Göteborg nu under våren som är specaliserade på dessa sjukdomar) så visar inte sjukintyget som är utskrivet att jag blivit sämre sen i december då jag var i Göteborg... Sämre har jag inte blivit, men jag hade i december och har än idag en trötthet och en värk i min kropp som påverkar mig såpass mycket att jag inte orkar jobba fullt. Viljan är det inget fel på och har inte varit på hela tiden, min starka vilja har snarare gjort att jag gått över förmåga många gånger... Önskar inget hellre än att jag haft mera ork så att jag sluppit mitt begränsade liv, längtar så efter friheten att orka göra det jag vill när jag vill...

Beslutet jag fick idag skulle förmodligen sett annorlunda ut om jag träffat läkare som kunnat hjälpt mig tidigare i sjukdomsförloppet, haft läkare som kunnat skriva "riktiga" sjukintyg enligt Försäkringskassans normer och framförallt träffat en annan läkare i Göteborg, känns så surt och jag har varit både arg och ledsen idag. Beslutet var inte oväntat och att jag inte får någon ekonomisk ersättning med allt vad det innebär känns inte som det viktigaste just nu utan att jag inte fått upprättelse, ett skriftligt bevis på att jag inte blivit okej behandlad i sjukvården, det känns mest. Kan återigen konstatera att man är så liten som människa...

Nu är det som det är och det som har varit har varit och det går inte att ändra på, kände att jag behövde få skriva av mig lite. Nu när avslaget fått sjunka in lite så finns inte så mycket att göra mer än att bara samla kraft och kämpa på för att göra allt i min makt för att klara av att jobba 75 % fr o m 1:e septemer, det bara måste gå!!!

10 kommentarer:

Ann-Louise sa...

Önskar jag kunde ge dig en bamsekram.
Jag blir alldelens stum när jag läser det du skriver. Man är verkligen liten som människa.

Måste kännas oerhört bittert att bli behandlad så här och att inte känna att man får någon som helst upprättelse.

Hoppas nu att du orkar fortsätta jobba och öka din tid som de kräver. Sänder massor med Styrka genom rymden till dig.

Kramar

jessi sa...

Vad jobbigt. Jag vet hur det är att kämpa med försäkringskassan. Jag hade turen att få en bra handläggare och då var det ändå jobbigt med alla papper, möten förklaringar. Jag valde själv att sluta min sjuksrivning helt och börja plugga. Det var en enorm lycka och frihet at slippa allt strul med försäkrinskassor, läkare m.m. Jag pluggade några månader för att sen jobba deltid för att sen i min egen takt gå upp till heltid. För mig var det värt att leva på halvtids lön (inget sjukbidrag för andra halvan) för att få känna mig fri och frisk. För det var självalt att jobba så. Jag tror att jag kom så snabbt på fötter igen för att jag slapp strulet med alla papper, försäkringskassan, läkare och psykologiskt kände jag mig helt frisk för var ju inte sjuksriven länge. Så nu har jag jobbat heltid i över 6 år! Men jag vet hur jobbigt det är att alltid behöva försvara sig och sin sjukdom. Jag gick till flera läkare innan jag fick hjälp. Jag fick kämpa för att bli skickad vidare till specialister. Det var ett heltidsjobb att bara få en diagnos. Jag är en av de få som blivit friska trots kronisk sjukdom. Medicin och ett lyckligt liv gör att jag mår bra idag. Jag är tacksam för varje dag, tar inget förgivet. för jag vet hur det är att leva med smärta. Det syns inte på en men det känns i kroppen hela tiden.

Mitt råd till alla som har liknande sjukdom är att se över sitt liv, se till att ha så lite strul, press o stress omkring sig. Se till att bara ha postiva bra relationer, har man negativa dåliga relationer så påverkar det fysiskt. (partner, vänner, kolleger...) Njuta av det som är bra och fungerar. (det verkar du vara jättebra på tycker jag!)

STor kram till dig. Jag tycker du kämpar på bra. Jag håller tummarna för dig och tror att allt kommer bli bra.

Therése sa...

Det var intressant att läsa om din historia.
Men man kan verkligen undra vad det är för samhälle vi lever i egentligen!
Själv har jag haft den turen att inte behöva vara sjuk nån längre period, men man har ju hört och läst om många skräckhistorier!!

Usch va jobbigt för dig...och vilket arbete det måste vara att behöva ta det här med FK och läkarintyg och jag vet inte vad...ett heltidsjobb bara det!!

Hoppas det går bra för dig nu i September att gå upp i tid...jag skickar dig en bamsestor styrkekram ;-)

mariaemb. sa...

Åh va tråkigt att höra! Förstår att det känns tungt. Jag önskar att det fanns något jag kunde säga elle göra för att hjälpa dig. Det är svårt att se ljuset ibland men jag tvekar inte en sekund på att du klarar det även om vissa studer känns nattsvarta.

Skickar en jättestor styrkekram!

Ingrid sa...

Åh så trist, speciellt om man känner att man inte orkar jobba. Jag menar inte många är ju hemma med den ersättningen bara för att.

Jag hoppas innerligt du kommer att orka och få en någorlunda dräglig tillvaro på jobbet.

~Livet i byn

Annas inspiration sa...

Åh gumman,
det är rent ut sagr för jäkligt att bli behndlad såhär! Omänskligt!

Massor med kramar & kämpa på!!!

Susanne sa...

Hej..Såg du var inne hos mig ,,och har nu grundligt läst ditt inlägg..Vad ska man säga? Helt jäkla otroligt..Gottfries kliniken är just det ställe jag väntar på att få komma till ..hm jag undrar vart det kommer att leda..Jag är glad att jag skrev av mig på min blogg..På det sättet har jag mött ex dig och fått läsa att vi är många som sitter i samma båt och nu får det banne mig vara slut på det här..Har du varit inne på Oumbärliga tings Blogg..Han har även en smärt blogg..Gå in där och skriv nått..Jag ger dig en styrke kram från mig och välkommen tillbaka hos mig..

Anna sa...

Usch, det är tillräckligt svårt och jobbigt att må dåligt kan jag tänka mig, utan allt trassel med läkare och den förbannade försäkringskassan! Dom ställer oftast bara till det!

Hoppas nu att du orkar å klarar av det du måste. Skickar en massa styrkekramar till dig!!!

*kram*

Maria sa...

Hallå!
Vilken fin blogg du har=)
Usch vad dåligt man mår av att läsa din historia...det är helt sjukt att det ska handla om hur läkarna uttrycker sig i sina sjukintyg...
Hoppas att allt ordnar sig så att du iaf får pengar...man måste juh leva också och man har ju inte mindre utgifter bara för att man är sjuk!!
Massor med kramar till dig!!
MVH Maria

jagochmitthem sa...

Jag hittade din blogg igår, har läst en hel del redan och känner igen mig i så mycket. Jag har också ME/CFS och IBS. Har slagits mot FK i många år och går nu spänt och väntar på nästa "dom" från dem. Att vara sjuk är hemskt nog, sedan att vara beroende av FK är bedrövligt. Jag önskar dig ett stort lycka till.

Kram Annette