söndag 6 april 2014

Motigt...


Vaknade till vid halv sextiden i morse och somnade aldrig om igen trots att kroppen verkligen behövt fler timmars välbehövlig sömn. När jag senare drog upp rullgardinen konstaterade jag snabbt att det grådisiga vädret ute tyvärr allt för väl stämmer överens med min sinnesstämning denna söndag. Den här helgen har varit den sämsta på länge och kroppen är inte alls med mig. Den är helt matt och "tung" i armar och ben och huvudvärken är precis så där som den blir när kroppen behöver återhämtning. Även om jag lever med mina sjukdomar och anpassar livet efter mina förutsättningar vore det omänskligt att inte ibland tappa humöret och tålamodet inför situationen och idag skulle jag helst släppa på spärrarna och låta tårarna trilla och bara skrika ut min frustration och sorgsenhet över det jag missar i livet.
 
Allt är så relativ och jag tycker inte om att deppa över det jag inte kan göra för jag kan ju trots allt leva rätt normalt trots mina begränsningar, det finns så många som har det så mycket värre, men ibland är det tufft att inte bara få var helt frisk. Det är min högsta önskan att ett dag få vakna pigg och utvilad och utan värk i kroppen.
 
Innan jag blev sjuk hade jag mitt andningshål på gymmet, för även som frisk har man ju bra och dåliga dagar och bättre och sämre perioder i livet, men där fanns positiv energi och träningen i sig var välgörande. Efter att min förebyggande sjukpenning tog slut har även min rehabträning helt uteblivit, efter arbetet klarar inte kroppen mer påfrestningar och nu så här snart ett år efter sista träningen så har det så klart påverkat kroppen negativt. Det är ett dilemma att inte kunna ge kroppen det den behöver trots att man har vetskapen om det, det stressar.
 
Att jag klappar ihop som idag byggs många gånger upp under en tid tills det inte går längre och när skalet väl spricker behöver det inte vara en stor grej som krossar det. Började skriva för flera timmar sedan men fortsätter nu efter ett par timmar med mycket gråt och förtvivlan. Tänk att man kan känna sig så liten, ynklig och ensam innan man samlar mod och kraft att orka resa sig upp igen, sträcka på sig, gå vidare och fortsätta kämpa... Många gånger kan umgänge med vänner och annat göra gott när det är tufft, men ibland som idag finns ingen ork att träffa någon, det är jobbigt att ens orka vara uppe och det är ju inte första gången orken helt tar slut så jag vet att jag måste lyssna på kroppen för att inte göra återhämtningen ännu längre, men det är så tråkigt, trist och bara galet frustrerande.
 
Motiverar mig idag med den gamla klyschan att imorgon är en ny dag och att en ny vecka väntar med nya möjligheter...
 
Kramar Bella

8 kommentarer:

Sandra sa...

Ja men klart att många har det värre. Men det är som att säga till någon att den personen inte ska vara lycklig, för det finns folk som har det bättre. Det är helt okej att tycka synd om sig själv ibland!

Anonym sa...

Ja du , hela denna vecka har försvunnit för mig , jag hoppas att jag har kraft tillbaka på onsdagkväll eller torsdag . Jag vill gärna åka till en kär närstående då.
Kan du inte gå ner i arbetstid , är ju superviktigt att träna.

Postadress Torslanda sa...

Åh jag förstår att det är kämpigt och ibland riktigt motigt. Styrkekram till dig!

Nazima sa...

Man måste få lov att få tycka synd om sig själv ochså. Skickar en riktig bamse-kram till dig, och hoppas att din vecka börjar bra.

Home2tiny sa...

Vännen det är helt ok att få känna så som du gör. Önskar jag hade bott närmare så du hade kunnat bubblat av dig, ibland behöver man få ur sig alla tankar o känslor, brukar kännas bättre efteråt. Ta nu hand om dig. Många kramisar Tina

Charlie sa ... sa...

Skönt kan jag tänka mig att sätta ord på det du känner. Skönt också att du lyssnar och vilar. Imorgon är en annan dag och då hoppas jag det känns lite bättre.

Styrkekramar och omtanke!

Lotta

Snäckskalsdalen. sa...

Bra att du har insikten, den är nog en väldigt bara medicin och våren, den är jobbig, det har jag alltid tyckt, men sen jag började läsa bloggar känns det bättre och bättre med våren. Men det är en tid som ställer så stora krav, man ska och man ska och man ska......
Det som gör mig upprörd är vårt "nya" socialförsäkringssystem som säger att har man inte blivit frisk inom en viss tid så får man inte vara med på något längre. Har man inte varit sjuk innan så kan man ju bli det av den stressen.
Jag hoppas du känner dig bättre och struntar i alla krav ett slag, framför allt dom du kanske ställer på dig själv......det är trist att inte må bra och förfärligt att ha ont.
Stor kram
Agneta

vitagavlar.blogspot.com sa...

Kram till dig! Hoppas denna dagen började bättre!!