tisdag 21 maj 2013

Att vara en medmänniska...

 
Tisdagen blev en dag där jag slogs av betydelsen av vänlighet för våra medmänniskor och det vackra i omgivningen hos en äldre för mig okänd dams kvarter...
 
När man har äldre släktingar i livet slås man av hur betydelsefullt det är för dem med nära och kära som bryr sig om dem och hjälper till att fixa och ordna med både det ena och andra när den egna kroppen och knoppen börjar bli lite för gammal för att på egen hand klara av det vardagliga i livet. Tänker på hur många gamla det finns som kanske inte har någon som kan hjälpa dem och även vad många det nog är som bor ensamma fastän de skulle mått bättre av att få bo på ett boende där de får tillsyn dygnet runt och hjälp med allt ifrån att få i sig mat till välbehövligt sällskap av andra boende och personal.
 
När jag gick ut ifrån matbutiken idag passerade jag en äldre dam som stod och höll sig i en bänk med sin rullväska i andra handen vid utgången. Tyckte hon såg lite vinglig ut, men passerade förbi som alla andra, men magkänslan sa mig att något inte stod rätt till så jag vände mig om och gick tillbaka och frågade om hon behövde hjälp. Benen bar henne inte alls så jag tog henne under armen och frågade vart hon skulle, om hon behövde hjälp, hon skulle över vägen till bussen på andra sidan sa hon som skulle ta henne hem. Jag insåg ganska snabbt att hon aldrig skulle klara sig själv upp på bussen och att ta sig av bussen och sen fortsätta på egen hand till sin lägenhet var inget alternativ, men som så många andra äldre ville hon klara sig själv och sa att det går nog bra så jag tänkte att det är bättre att låta henne försöka så att hon själv fick bli övertygad om att hon behövde hjälp så vi började gå sakta och det gick inget vidare, fick hålla hårt i henne för att hon inte skulle ramla och efter bara några meter blev hon väldigt trött. Två andra tjejer såg nu hur vingligt tanten gick och frågade om vi behövde hjälp och det slutade med att jag övertygade tanten om att det nog var bäst att jag fick köra henne hem då hon inte ville få hjälp till sjukhuset. Tjejerna stannade kvar hos tanten under tiden jag hämtade bilen och så åkte vi till hennes hem.
 
Det är så svårt att veta hur man ska göra i sådana här lägen, vad som är rätt och fel, det jag visste var att jag inte kunde lämna henne och hade bestämt mig för att försöka ta reda på numret till hennes dotter eller hemtjänsten här i stan som jag fått reda på att hon hade hjälp av innan jag lämnade henne. Ville egentligen inte följa med henne in i lägenheten och "tränga mig in" i någons hem, men ändå hjälpa henne och göra det som är bäst för en medmänniska som inte mår bra. Tanken på vad som kunde hända om hon var själv hemma med ben som inte kunde hålla henne upprätt var inte heller okej, men det löste sig bra då två grannar var ute på gården och de kom direkt emot oss då de såg att något inte stod rätt till med deras granne som de uppenbarligen kände väl och lovade mig att se till att hon fick den hjälpen hon behövde.
 
Jag tror tyvärr så här i efterhand att hon fått en mindre stroke eller liknande då hon ju på något sätt tagit sig till butiken och själv inte förstod varför benen helt plötsligt inte bar henne, något stod inte rätt till och jag hoppas verkligen hon fått hjälp under eftermiddagen för hon var så go och tacksam tanten och jag hoppas hon snart är på bättringsvägen...
 
Kramar Bella

5 kommentarer:

Nazima sa...

Visst är det så att det är bäst att gå på magkänslan, oftast är ju det som är rätt.
Jag tror den gamla damen är dig evigt tacksam att du hjälpte henne, väldigt fint gjort av dig och jag tror att många drar sig för att hjälpa vilket är synd,om fler gjorde som du och de två tjejerna så hade världen varit trevligare plats att leva på.
En sån tur att hon hade grannar hemma dom kunde hjälpa henne sedan.
Kram till dig från mig!

Anonym sa...

Fina medmänniska <3 Min fina vän <3 Kram Erica

Helenas loggbok sa...

Vilken vardagshjälte du är! När man står där i valet och kvalet om att hjälpa till i en situation som denna så får man kanske tänka på hur man själv hade velat bli hjälpt. Helt klart hade jag velat ha hjälp om jag hade mått som damen gjorde. Tur att du fanns där för henne där och då!

Tack snälla för dina gulliga ord hos mig. Jag känner mig inte så där "tip topp tummen upp" just nu med allt vi står inför. Jag är ofta här och läser men är inte så duktig på att kommentera!

Skönt att höra att det gicks å bra med operationen för din "släkting"(vill inte outa någon här"!). Pappa känns långt bort i situationer som denna när man hade velat finnas där.

Kram
Helena

Mickis sa...

Det var FINT gjort av dig!!
Det är så vi medmänniskor bör agera, men vi vet ju alla att det är MÅNGA som bara struntar idet... Förstår att det kändes konstigt för dig att "tränga dig på" men du kan faktiskt ha räddat denna damens liv.. En eloge till dig!!!

Ha en fin dag!
Kram

cecce sa...

Du är en fin människa...!!

Stor kram!/ cecce