Var tacksam...

Vissa dagar känns tyngre än andra, tröttheten är påtaglig, smärtan i kroppen påminner mig hela tiden om att jag inte mår så bra som jag vill göra, hatar dessa dagar och nätter då jag inte kan sova för att det känns som att bihålorna ska sprängas och huvudvärken gnager och tröttar ut mig, det gör mig frustrerad, ledsen och sorgsen och jag skulle behöva några extra stöttande och värmande kramar ikväll för att orka ta nya tag till imorgon. Närhet ger trygghet och en känsla av samhörighet som är ovärderlig och något alla borde kunna få ta för givet i livet, livet går upp och ner och utan djupdykningar så hade man inte uppskattat topparna, så ta tillvara på livet och njut när tillfälle ges, samla på glada minnen att tänka tillbaka på när du är i den djupa dalen och behöver motivation och styrka för att kämpa, för kämpa måste man göra i livet, vissa mer än andra, vissa måste vara starkare än andra, men oftast så klarar man de prövningar man sätts på. Imorgon drar nästa utmaning igång för min del, som en följd av Bedömningsteamets útlåtande kommer flera olika rehabiliterings åtgårder att påbörjas och bl a jag ska vid fyra tillfällen gå på en smärtskola som förhoppningsvis ger mig tips och råd som kan hjälpa mig i vardagen. Är tacksam över att äntligen få hjälp, men samtidigt lite oroad då det kommer bli tufft att få ihop tid och ork, arbete och rehab, på de timmar som jag varje dag orkar sysselsätta mig, marginaler är inte så stora, men förhoppningen är ju att jag i slutändan ska må bättre och att min kropp ska orka mera så jag får ta en dag i taget på den här resan...

Ta hand om ER!! Pussa och krama lite extra på dem ni håller kära och visa att det är betydelsefulla och älskade!

Kramar Bella ♥

(Bild lånad på nätet, kommer ej ihåg var jag hittade den...)