Ett sista farväl...

 

Det var en kylslagen vinterdag, ett vitt snötäcke på marken och lätta snöflingor som yrde utanför kyrkan när vi i fredags samlades för att ta farväl av vår älskade och saknade Farmor som för tre veckor sedan somnade in. Det var så vackert inne i den gamla röda träkyrkan och alla tända ljus gjorde att det kändes varmt och välkomnande när vi gick in. Kistan var smyckad med röda rosor och vit brudslöja från mina föräldrar och framför kistan stod en bukett med likadana blommor, Farmors favoriter, från oss barnbarn med texten "Tack Farmor för alla fina år vi fick tillsammans" och bredvid den blommor ifrån övrig släkt och vänner.

 

Tårarna ville aldrig ta slut under den fina minnesgudstjänsten för Farmor där jag framför allt tar med mig den vackra solosången av en kvinnlig solist som med fantastisk röst sjöng "Som en bro över mörka vatten" och avslutade med "Ave Maria"och representanten ifrån begravningsbyråns avslutande ord. Det var samma representant som vid Farfar, Mormor o Morfars begravningar och då han förstod hur mycket Farmor betytt för oss barnbarn vände han sig till mig och min bror och hans personliga ord om hur vi som barn krupit upp i Farmors knä, hur vi delat glädjen i livet och om saknaden och sorgen vi har nu träffade rakt i hjärtat.

 

Tar med mig begravningen som ett sista fint och tårfyllt minne av Farmor.

Vila i frid och tack för allt ♥

 

Kramar Bella ♥