Besviken...

 

Fy, för vissa dagar då humöret når botten och man bara är så där ledsen, besviken och arg över att livet ser ut som det gör. Det sista jag ville ikväll var att sitta hemma i soffan själv, sambon är ute med sina arbetskompisar och vi har sommaravslutning på jobbet för att välkomna sommaren och fira att deklarationsinlämningen är gjord efter en som vanligt hektisk vår.

 

Det är när det blir något utöver det vanliga som min sjukdomssituation gör sig påmind och jag har funderat på hur jag skulle kunna vara med idag, hur jag skulle få orken att räcka till och kom fram till att det bästa var att åka hem som vanligt vid tre-tiden när de andra samlades i köket för att börja med tårta och sen efter några timmars vila ansluta lagom till middagen vid halv åtta. Men det går inte, jag kan inte någonstans hitta orken till det, och då har jag verkligen försökt, men insåg när jag höll på att göra mig iordning och plattade håret att nej, idag är det stop. Så snöpligt och trist för jag tycker det är viktigt att få umgås med arbetskompisarna utanför arbetsplatsens väggar och prata om annat än jobb. Det är bra för sammanhållningen och viktigt att delta i och att då sitta här framför tv:n efter några timmar i sängen med en totalstrejkande kropp är motigt och jag kan nästan förutom irritation och frustration känna lite bitterhet över varför mitt liv skulle bli så här...

 

Helt fel tänk jag vet, imorgon är en ny dag och tar vi nya tag och livet kunde varit så mycket värre, men just ikväll är jag ledsen och känner mig ensam i min värld där förutsättningarna inte riktigt är de samma som för många andra. Att förstå är inte så enkelt, och inget jag kan få eller eftersträvar att få alla runt mig att göra, men det är inte förrän man hamnar i en sådan här sjukdomssituation som jag gjort som man förstår att det inte är så för en del att pga av sjukdom så går det inte att ens med den bästa viljan bita ihop och köra på, det trodde även jag fram tills för några år sedan innan jag blev sjuk så jag dömer ingen, men ibland önskar jag att folk förstod och inte dömde och tror sig veta...

 

Kramar Bella ♥