Ständiga val och rätt tankar...

 

 Att leva med ständig trötthet och värk är också att leva med dagliga val, hur mycket ska jag pressa mig, ska jag försöka själv eller be om hjälp. Jag funkar så att jag vill leva så vanligt det bara går, jag försöker helst själv först och ber om hjälp om det verkligen inte går. Stönig, ja, men det handlar om att inte ge efter för sjukdomarna och det är tur att jag är envis och inte ger upp, annars hade jag inte varit där jag är idag. Jag kan inte bara sluta med både det ena och andra, sen får sunda förnuftet ta över emellanåt, att vara dumdristig straffar sig bara efteråt då sviterna i kroppen efter för stora påfrestningar tar lång tid att återhämta sig ifrån, jag vet för jag har gått över gränsen några gånger vid det här laget.

 

För ett par månader sedan träffade jag en person som fick mig väldigt medveten om hur mycket jag anpassat mig liv. Jag hade innan inte tänkt så mycket på hur mycket saker jag anpassat och gör på "mitt sätt" och helt ärligt så mådde jag nästan bättre innan jag blev medveten om det. Då löste jag situationerna och funderade inte så mycket över hur jag gjorde sakerna, bara jag hittade en lösning. Nu har det gått ett tag sedan och jag funderar inte lika mycket längre, men det har varit riktigt jobbigt att ständigt bli påmind om att jag inte är frisk så fort jag gör saker.

 

Har tänkt på det nu när jag pysslat i trädgården och självklart är jag beroende av hjälp ifrån sambon med att t ex bära jordsäckar och det var jag även förra våren, men då bad jag om hjälp och så var det inte så mycket mer med det. I vår har grubblat och irriterat mig mer än vanligt över att inte kunna göra allt själv. Helt fel tänk, rätt tänk är ju att vara lösningsorienterad och då är det helt okej att be om hjälp med att lyfta det som är tungt för att jag ska kunna utföra min syssla, tillbaka till det tänket NU.

 

Fick ett positivt besked idag på en sak jag kämpat länge med att hitta en lösning på och det gav mig en liten nytändning så nu blickar vi framåt...

 

Kramar Bella ♥