Hoppet lever...

Till slut så ringde handläggaren på Försäkringskassan upp nu på eftermiddagen och det var med väldigt kluvna känslor jag la på efter det samtalet, var till en början heligt förbannad och så irriterad på hur handläggningen av mitt ärende går till att jag för en stund trodde jag skulle gå upp i atomer, men när första ilskan lagt sig så vart jag glad över att hoppet fortfarande lever om att få min sjukskrivning godkänd.

I går så hade Försäkringskassan inte ändrat sin inställning och hävdade fortfarande att jag inte hade rätt till ersättning trots nya intyg från läkaren och hela utredningen från Bedömningsteamet där alla parter kommit fram till att min arbetsförmåga är nedsatt och att jag behöver min sjukskrivning för att kunna fortsätta påbörjad rehabilitering, men idag har handläggaren uppenbarligen för första gången läst mina inskickade papper eftersom hon säger till mig att jag bl a har nedsatt handfunktion och är trött och att det påverkar mig samt att sjukskrivningen är för att jag ska kunna använda tiden till att gå på rehabträning. Det är så skrämmande att det skulle ta en månad för en handläggare att begripa att jag blivit sjukskriven för att kunna rehabträna trots att det står svart på vitt redan på första sjukintyget samt att jag t o m bifogade min rehabplan och det är ju märkligt att jag idag helt plötsligt är påverkad av mina symtom, jag kan inte begripa att man får sitta som handläggare på Försäkringskassan och fatta beslut och vägra sjukersättning utan att ens läsa de inskickade papperna, hade jag inte stått på mig och "skrikit" högt hade mitt ärende redan varit avslutat, nu finns det fortfarande hopp, även om jag knappt vågar hoppas...

Vad händer nu? Enligt den information jag fick idag så ska tydligen min sjukskrivning handläggas som förebyggande sjukskrivning och då handläggas på en annan avdelning, så förmodlingen kommer mitt ärende lämnas vidare och så ska en ny bedömning göras. Att detta handlade om en sjukskrivning pga av rehabträning framgick ju som jag skrev innan tydligt av de första intyg jag skickade in, i min värld så hade jag som handläggare börjat med att läsa intygen och ser jag då att det handlar om rehab och det t o m bifogas en rehabplan hade jag lämnat över ärendet direkt, nu har det gått en månad sedan den här handläggare påbörjade sitt arbete med mitt ärende...

Det kan tyckas lite märkligt kanske att jag skriver ett så här långt inlägg om det som är dåligt när det trots allt inte är helt kört för mig att få sjukersättning efter dagens samtal, men jag tycker det är så hemskt att sjukskrivna och sjuka männsikor behandlas så här och att man måste vara stark och ha kraft till att kämpa och strida för att ev ha en chans att få ersättning. 

Avslutar som igår med att konstatera att fortsättning följer...

Kramar Bella ♥