Årets schlager närmar sig...

Så här ser scenen ut i årets Melodifestiaval...

Söndagskväll och mörkret har sänkt sig utanför fönstret, brasan sprakar hemtrevligt samtidigt som jag dricker en kopp rött te och bloggar. Söndagen har gått i lugnets tecken, körde ner sambon till jobbet vid lunchtid då han hade den angenäma uppgiften att städa efter gårdagens personalfest på sin lott och väl hemma ett par timmar senare landade vi nere i källaren framför projektorn och såg Sommaren med Göran och senaste Wallanderfilmen.

Imorgon är det första februari och vi tar ett steg närmare våren som nu är efterlängtad, men jag gissar att vi snällt får vänta ytterligare ett par månader innan vi kan njuta av vårsolens varma strålar och se snö och is smälta och i väntan på det så tycker i alla fall jag att det är kanon att vi fr o m nästa vecka får ägna lördagskvällarna åt årets delfinaler i Melodifestivalen följt av Andra Chansen och så klart den stora finalen som går av stapeln den 13 mars. Kikade runt lite på svt:s hemsida och hittade bl a bilden ovan på hur scenen ska se ut i år. Scenograf Viktor Brattström säger så här om sin skapelse.

"I år kan vi presentera en scen som ska föra tankarna till en exklusiv klubbmiljö. Nivåer och trappor erbjuder aristerna möjligheter att agera och knyter ihop scenen till en plats för fest."

Att programledarna Christine Meltzer, Måns Zelmelöv och även det aningen oskrivna kortet Dolph Lundgren kommer göra ett bra jobb är jag inte det minsta orolig för, tror och hoppas på sex underhållande lördagskvällar framöver och vem som vinner, ja det återstår att se!!

Nu önskar jag er en riktigt trevlig söndagkväll samtidigt som jag tänkte besöka era bloggar och se vad ni gjort av denna sista helg i januari 2010!

Lugn lördagkväll...

En cheerleader, en brunbränd basketspelare och ett par gangsters varav den ena med en rondör som inte är att leka med...

tillbringar kvällen tillsammans med den här hippien som jag tycker mig känna igen och ytterligare några andra udda kufar, det är personalfest på sambons jobb som gäller och jag har fått rapporter om att en god amerikansk buffé har avnjutits och feststämningen verkade vara på topp då alla tagit maskeradtemat som var "Amerikanskt" på största allvar...

Helt självvalt har jag tillbringat kvällen ensam här hemma framför finalen av Robinson och därefter tittat med ett halvt öga på en gammal Beck-film, är ordentligt trött efter den första hela arbetsveckan på över en månad så efter en fika på stan på förmiddagen för lite uppdatering med S har dagen tillbringats här hemma. Känns som det finns hur mycket som helst som jag ligger efter med så sysslolös är jag inte, däremot orkeslös så nu blir det sängen för mig så att jag förhoppningsvis vaknar upp imorgon med lite nya krafter.

För den som kanske är bjuden på maskerad och letar efter lämplig kostym kan jag tipsa om Funny Products där sambon och ett par av hans arbetskompisar beställt sina kläder, snabb leverans och vettiga priser!!

Roligare än så här blir det inte ikväll så nu säger jag Go Natt!

Mot ljusare tider...

Klockan är halv fem på eftermiddagen och det är fortfarande inte mörkt ute, me like...

Visst är det härligt att vi äntligen går mot ljusare tider, tycker det märks stor skillnad både på morgonen och kvällen nu jämfört med innan vi åkte till Thailand och det känns så skönt att dagarna blir allt längre för varje dag som går och att man börjar se slutet på vinterdvalan som vi alla levt i de senaste månaderna. Solen går nu upp mellan 2-3 minuter tidigare och även ner 2-3 minuter senare än dagen innan så för varje dag som går blir dagarna alltså 5-6 minuter längre. Skönt då vi nog är många vintertrötta i vårt avlånga land som bara längtar efter ljuset och den extra energi det innebär att få mera dagsljus.


Årets första semla, mums!!

Årets första semla är ett gott tecken på att vi lämnat decembermörkret bakom oss och även om jag vet att semlorna börjar sälja redan innan julhelgen så väntar jag alltid till efter nyårshelgen med att smaka på Ture Sventons favoritgodsak. I år blev det senare än vanligt och precis som tidigare år är det vaniljkräm i min semla då mandelmassa går bort för mig.

Halv Åtta och Robinson står på tv-tablån ikväll och sen väntar sängen då trött bara är förnamnet på vad jag är denna sista torsdag i årets januari.

Nu ska jag hugga in på min semla och luta mig tillbaka i fåtöljen och följa slutstriden i Robinson.

Kram

Liten prinsessa...

Hmmm... Vad kan detta vara?


Aha, nu tror jag bestämt jag vet hur jag ska öppna mitt paket...


Det funkade!! :)



Spännande att se vad det här kan vara...

Tadaaa... En Hello Kitty klänning, precis vad jag behövde till min sommargarderob!!

Termometern har denna onsdagseftermiddag klättrat över nollpunkten för första gången sen vi kom hem ifrån Thailand och de vita snöflingor som singlade ner imorse är nu utbytta mot regndroppar och jag måste säga att även om jag längtar till våren så föredrar jag ett par minusgrader och snö jämfört med detta blåsiga slaskväder som inte bara förstört det vackra vita vinterlandskapet utan även ställt till det på vägarna runt om i landet. Såg precis på vädret att kylan kommer tillbaka lagom till helgen och kvicksilvret ska då sjunka ner mot -10 igen så jag vill inte tänka på hur halt och eländigt det kommer bli på vägarna, bara att hoppas på att alla tar det lugnt i trafiken så att det inte inträffar några allvarliga olyckor.

Efter jobbet idag blev det en snabbfika med lilla E och hennes goa mamma E, alltid lika trevligt att sitta ner och prata lite och samtidigt mumsa på en god italiensk chokladkaka och att gosa med lilla E är det bästa sättet för mig att fylla på förrådet med positiv energi.

Nu blir det Halv Åtta på 4:an och om jag inte minns fel så ska kvällens middag tillagas av Susanne, har ni tänkt på vad lik hon är Maria Montazami från Svenska Hollywoodfruar både till utseende och sättet att prata, om inte spana in kvällens avsnitt...

Hoppas ni haft en bra dag och på återseende i morgon!!

Fyrmästarens dotter...

Fyrmästarens dotter av Ann Rosman är en debutroman i samma stil som Camilla Läckbergs böcker om Fjällbacka, en deckare som utspelar sig på Marstrand utanför Göteborg i den bohusländska skärgården...

Så var man tillbaka i vardagen igen efter två härliga veckor i Thailand, sommartemperaturer på runt 30 grader och dagar med sol och bad är utbytta mot minusgrader och kontorsarbete, två arbetsdagar är redan klarade i denna sista vecka i januari och inrapportering av kontrolluppgifter och Fora är det som gäller för min del i dessa dagar. Är fortfarande jättetrött efter resan och tidskillnaden gör sig ännu påmind, men förhoppningsvis så blir det lättare för varje dag som går.

Då sambon är hos sin mamma i Borås sitter jag i soffan med tv:n som enda sällskap, tittar på Mästarnas Mästare och bloggar lite samtidigt, har alltid varit sportintresserad och har en stark längtan till att kunna få börja träna igen, det är något jag saknar så otroligt mycket i mitt liv efter jag blev sjuk. Kan fortfarande vakna upp på morgonen och tänka på bodypump passet jag ska gå på i kväll innan jag kommer på mig själv med att verkligheten ser annorlunda ut idag jämfört med för några år sedan då träning efter arbetsdagen var mer regel än undantag och ett sätt för mig att samla positiv energi på då.

Att jag längtar tillbaka till Thailand har väl inte undgått någon vid det här laget, längtan är inte bara efter solen och värmen utan även efter känslan av att bara få vara Bella, inte sjuka Bella som inte orkar med allt och som ständigt har värk i kroppen. Värmen gjorde så gott för min värk och den vila som ingår i semestervardagen gjorde att jag orkade vara med på allt och det var en väldigt skön känsla att inte behöva planera och prioritera hela tiden, jag fick bara vara, och det var så skönt...

Läste ett helt gäng böcker under semstern och bland annat Ann Rosmans debutroman Fyrmästarens dotter som jag rekommenderar för Er som gillar Camilla Läckberg och Mari Jungstedts böcker. Här kan ni läsa mer om vad boken handlar om.

Hoppas ni haft en bra start på veckan och Tack snälla för alla goa kommentarer ni skriver, gör mig så glad, TACK!!

Hemma igen...

Med solnedgången i bakgrunden åt vi en sista god middag på vårt hotells restaurang...

Innan vi senare på kvällen gick ner på stranden och tände var sin "lyckoballong"...

som vi släppte iväg ut över havet...

och såg när de sakta lyfte mot himlen...

och snart såg vi bara två små prickar innan de helt försvann...

Sitter nu hemma i soffan igen i ett kylslaget Sverige, termometern visar på ett par minusgrader vilket kan jämföras med de +30 som man vant sig med den senaste tiden och vita fina sandstränder har bytts ut mot ett snötäckt vinterlandskap och jag som brukar tycka att det är rätt skönt med rutiner och vardagsliv efter en semester gör inte annat än längtar tillbaka till solen och värmen...

Vår sista kväll i Thailand åt vi en god middag i solnedgången på stranden innan vi släppte iväg våra "lyckoballonger" och tog ett sista bad i havet under en stjärnklar himmel, vilket kändes som ett perfekt sätt att avsluta vår semester på. Flygresan hem var riktigt seg, nästan 15 timmar i planet blev det, med en mellanlandning i Sharjah i Förenade Arabemiraten för tankning och byte av kabinpersonal. Hade inte riktigt koll på att Förenade Arabemiraten bestod av 7 emirater eller shejkdömen varav Sharjah är ett av dem, ett annan är Dubai som sambon ska åka till med jobbet om ett par veckor så för honom blir det till att vänja sig med att se män klädda i typiska arabkläder och kvinnor som bär burka, själv kändes det som om jag var med i dålig såpopera eller väntade på en blåsning när jag gick runt på flygplatsen med alla västerländska turister och lite här och var kunde man se landets egna invånare sitta i sina typiska kläder.

Tröttheten har definitivt slagit till denna söndag, hur man än gör så blir det galet med sömnen när det är en tidsskillnad på 6 timmar. Tvättmaskinen går varm idag, men så mycket mer aktivitet blir det inte, lite bloggläsning och vila tänkte jag ägna mig åt under eftermiddagen för att vara redo att återgå till vardagen och arbete imorgon efter drygt två sköna veckor i Thailand...

Vill avsluta med att tacka framför allt våra föräldrar och inte minst alla vänner som genom generösa 30-års presenter i form av presentkort på Ticket gjorde den här resan möjligt, bättre 30-års present kunde vi inte fått, TACK!!!

Pha Island

Nast sista dagen i detta underbara land akte vi med en gammal longtailboat till en o som heter Pha Island...

On ar egentligen en 15 km lang sandbank, men innan tsunamin vaxte har nagra palmer sa det maste ha varit en riktig paradiso...

Framme pa on...

Redo for sol och bad...

En snorklingstur hanns ocksa med...

trivdes som fisken i vattnet...

mycket fina fiskar och korallrev att titta pa, man fick passa sig for var man satte sina fotter, sjalvklart lyckades jag skara mig...

Har aldrig varit snyggare... Hmmm...

Sa har sag stranden ut pa on, inte helt fel...

Mmm.. vill tillbaka...

Den medhavda farska frukten kunde inte njutas pa battre satt..

Korall...

On kryllade av de sma krabborna...

Barnen som var med pa turen byggde en hel stad at krabborna och matade dem sedan med annans och melon...

Hej! Mitt namn ar krabban Kaj, jag ar matt, schyssta turister som kom idag...

Time to go back...

Hoppas det inte var sista gangen vi besokte den har on...

Sambon i en av de mer annorlunda poserna med kameran i handen den har semestern...

Behover jag saga att vi hade en underbar dag...

Just nu sitter vi i hotellobbyn och vantar pa hemresan, tangentbordet ar thailandskt darav inga a, a, o ha ha, ni forstar nog vad jag menar :)

Nu vantar 14 timmars flygresan och det ar verkligen med sorg i hjartat vi lamnar paradiset efter en underbar semester och jag langtar redan tillbaka...

Koh Kho Khao på två hjul...

Öns nordvästra udde där vågorna från öst och väst bryts blev vårt första stopp på vår moppetur runt ön i söndags...

Efter några kilometer längs öns vägar förbi småsjöar och djur som stod och betade längs med vägkanten...

kom vi fram till en näst in till öde strand vilket var precis vad vi sökte...

efter en hyfsat ansträngade, men kul och spännade färd på stranden där det gällde att hålla balansen så gott det gick genom att inte komma för långt ner på stranden så att havet sköljde över oss, men samtidigt inte för högt upp då sanden där var alldelse för torr och mjuk för att köra i...

Nöjda med att ha hittat en riktigt vacker och härlig strand att sola på passade så klart sambon på att leka lite extra med vår moppe, tror bestämt han mindes tonåren, det är ju bara 17 år sedan han fyllde moppe...

I min ljusrosa hjälm är jag mer intresserad av att så fort som möjligt komma i vattnet för att svalka mig än att köra moppe, även om jag kan erkänna att det var rätt kul att spinna loss i sanden, var ju tvungen att prova ;)

Ni kan vara lugna det finna inga nästan 2 meter långa huliganer som angriper er på Koh Kho Khaos stränder, detta är sambon som slutat leka med moppen och nu är en ansvarstagande 32-åring som är på väg att ordna parkeringsplats för moppen samt något att fästa våra medhavda "parasoller" i...

moppen parkerades med stödet på en nergrävd coccosnöt, uppfinnigsrikedomen är det inget fel på :)

Mary Popppins släng dig i väggen, här använder vi paraplyerna på vårt sätt...

Inte ofta man tycker det är skönt att solen går i moln emellanåt, men här nere är det helt okej om inte annat tror jag våra vinterbleka svenska kroppen gillar det...

Nu har både jag och sambon hud som tål solen bra och vi blir båda alltid bruna och bränner oss sällan, så vi är inte så vinterbleka längre... Kan dock erkänna att jag inte trodde jag varken kunde eller skulle bli så brun som jag är då vi varit väldigt försiktiga och har smörjt oss ordentligt hela tiden, men det är verkligen så sant att det lönar sig att ta det lugnt i början (tack älskling ;) har sett mer än en skandinavsik kräfta här nere och jag är glad att inte vara en av dem utan trivs bra som pepparkaksgumma...

När magen kurrade stannade vi till här för lunch...

och även om det inte ser mycket ut för världen så ät vi i den här hyddan de godaste nudlarna någonsin...

Med mätta magar åkte vi vidare och efter vad som kändes som en halv evighet på en skakig smal grusväg kom vi fram till en liten "fiskeby", det var tre hus där fiskefamiljerna satt samlade i sina trädgårdar och en man satt på stranden (ni ser honom till vänster på fotot) och gjorde tyngder till fiskenäten genom att fylla pet-flaskor med sand..

Hummer/Kräfttinorna stod uppradade inför kommande fisketurer...

Så avsides, men så vackert och så långt ifrån turismen man kan komma, vi frågade självklart om vi fick gå ner på deras strand, men någon engelska kunde inte någon av dem, men glada miner och nickande när vi pekade på stranden gjorde att vi förstod att det var okej att gå ner och titta...

På väg från fiskebyn fick vi se en anlagd trädgård med ett litet tempel i och blev så klart nyfikna vad det kunde vara...

Här ser ni grusvägen vi åkte på och en skylt som visar att här finns Taa Kleay Garden, vi gjorde en avstickare och körde ner för att se vad det kunde vara för något...

Vi kom ner i en stor trädgård med tre bungalows och möts av en gammal man som inte kan ett ord engelska, men vi förstår så mycket som att det finns lite dricka att köpa, så med teckenspråk och nickningar beställer vi varsin vattenflaska, vattenflaskan var från -09... (kanske inte så många som hittar hit...)

Vi satte oss till "bords" och den goa gubben kommer springandes med två Hello tidningar på thailänska och vi sitter och är lite lagom konfunderade över vart vi hamnat, hade det inte varit så mycket knott så hade vi gärna suttit kvar längre än vi gjorde, en stund i hängmattan blev det innan vi åkte vidare på vår lilla upptäcksfärd på ön...

Ett av öns två tempel...

Ön drabbades hårt av tsunamin, men här ser ni en pir som byggts upp efter den tragiska händelsen för fem år sedan....

Den är byggd för att kunna klara en ny våg...

och med hjälp av pengar skänkta av folket i Schweiz...

Thailändska räkodlingar...

Cashewnötsodlingar...

Annansodlingar...

Vid öns andra tempel såg vi buddhistmunkarna utföra sitt dagliga trädgårdsarbete iförda sina orangefärgade kläder, tyvärr fick jag ingen bild på dem utan bara på buddhastatyn i trädgården...

Vi avslutade vår rundtur med ett snabbt besök i hamnen för att tanka upp vår moppe och på väg tillbaka till hotellet gjorde vi ett stopp vid den här evakueringsplatsen som byggts för att öns befolkning ska kunna ta sig hit om vi tråkigt nog skulle behöva uppleva en ny tsunami...

Över hela ön finns nu skyltar uppsatta som visar var närmaste uppsamlingsplats finns vid en evetuell naturkatastrof och vad vi har förstått är tanken att folk via öns "rescue"-väg ska ta sig hit, till denna byggnad som är byggd för att stå emot "allt". Det finns varningstorn uppsatta med 6-8 megafoner i varje runt hela ön för att befolkningen ska kunna varnas i tid. Vi har inte pratat med någon om hur tsunamin drabbade ön då man inte känner sig helt bekväm i att fråga öns befolkning om det då det med tanke på att ön har 700 fast boende nog inte finns någon här vars familj inte drabbades av den fruktansvärda vågen på ett eller annat sätt...

En intressant och givande dag som absolut varit en av resans höjdpunkter!!!